Då världen kretsade kring en anka i sjömanskostym
Goda, kära vänner från förr...
Torsdagen den 21 september 1967 hade Matteus namnsdag. Samma dag var min stora dag; Kalle hade anlänt till kiosken i Hortlax. På hemvägen från Sörbyskolan plockade jag fram 1 krona och 20 öre ur min byxficka. Pengarna hade min mamma gett mig, innan jag cyklade iväg till skolan samma morgon. Vad jag gjorde i skolan den dagen minns jag inte. Men jag minns att jag som vanligt köpte min Kalle Anka. Veckan därpå, tisdagen den 26 september, på Enar-dagen fyllde jag 10 år. Den 3:e samma månad, hade vi gått över till högertrafik.
Den 6 juli 1967 utbröt ett krig i en stat som hette Biafra. Staten Biafra - som blev rätt så kortlivad - låg i Västafrika, och i vår svartvita TV kunde man höra dagligen om svåra umbäranden, svält och annat elände. Jag brydde mig nära nog noll. Jag hade ju min bästa vän, ankan med sjömanskostymen som jag umgicks med. Och i Kalles närhet fanns inga katastrofer eller krig, det vara bara i de vuxnas värld. Kalles hemstad hette Ankeborg, och där andades det frid och harmoni. Jag var trygg i hans sällskap. Och varje vecka på torsdagarna, kom han hem till mitt röda hus i Övremarken. Det gick ingen nöd på mig. Min mamma sade dock en gång när jag absolut vägrade i sten att äta upp min mat, att:"Ja, då skickar jag maten till Biafra, för där borta i Afrika svälter barnen!"
- Gör det du, mamma. Dom får min mat. Men Kalle vill jag behålla.
Då blev min mor svarslös.
ROGER LINDQVIST
Kommentarer
Trackback
