En gång så korsades våra vägar...
Pastor Gunnar Sameland (1921-2008). foto www.varldenidag.se
Det måste ha varit sommaren 1985 som våra vägar en dag korsades. Han hette Gunnar Sameland, och var en kyrkans och evangeliets förkunnare. Han och jag och några till, hade ett givande samtal om livsåskådning, om etik och moral, om de "eviga tingen". Han hade liksom en öppen syn, och han föreföll mig väldigt kunnig och klok i det han sa. Han verkade icke heller låst i sin roll som pastor. Han hade - som jag minns - inga skygglappar, utan han var "som folk var mest". Jag fann honom väldigt naturlig.
En sak minns jag väldigt väl. Det var när samtalet kom in på hur människor tror.
- Tron skall sitta i hjärtat, det är där den hör hemma. Det är där den skall brinna.
- Det är fara å färde om det börjar brinna uppe i huvudet.
Jag har tänkt på detta ibland, då jag sett hur religionen radikaliserats på sina håll ute i världen. När religionen fått folks huvuden att börja brinna, i stället för att brinna på det rätta stället: i hjärtat. När det tar eld uppe i vårt hjärnkontor, tappar vi förmågan att tänka logiskt. Titta bara på IS-krigarna. Där har varje sund tanke försvunnit bort i det blå. Om det hade varit rätt, så skulle det i stället i deras sinnen funnits ett stort utrymme för omtanke, kärlek, ödmjukhet inför sin nästa, värme och friskt engagemang för människor i nöd. När vi skådar IS och deras fasansfulla gärningar, ser vi hur fel det kan bli. Så förödande kan en eldsvåda bli. Det har brunnit på "fel ställe".
Gunnar Sameland och mina vägar korsades aldrig mer. Jag vet att han också jobbade flitigt utanför kyrkans väggar, som camingpastor på Löttorp på Öland i tjugo år. Han var vid sitt frånfälle 87 år gammal.
Roger Lindqvist.
Kommentarer
Trackback
