Roger Lindqvist

 

Enligt mina högst personliga bedömningar så har våldtäktsstatistiken rasat i höjden. Jag har inga siffror, men varje vecka läser jag svarta rubriker om att ännu en kvinna fallit offer för en våldtäktsman. Och det berör mig djupt. Jag kan inte minnas att ordet våldtäkt var så flitigt använt när jag växte upp. Visserligen så fanns det fall, där en man tvingat till sig sex av en kvinna under hot. Men det hände inte varje vecka, inte varje månad, det hände, men inte så mycket som nu. Jag försöker läsa några utländska tidningar också. I utländska tidningar är man mer frispråkig. Man kallar sakerna vid dess rätta namn. Härhemma har jag en obehaglig sorts känsla i maggropen av att man försöker undanhålla information. Man censurerar helt enkelt.

 

En norsk kvinnlig journalist var inne på samma spår i ett debattprogram hösten 2014. Hon hade en känsla av att en stor grupp svenskar aldrig fick möjlighet att komma till tals. Hon hade även uppmärksammat att svenska tidningar och televisionen "mörkade" uppgifter. Som om man ville skydda någon eller några. Om det stämmer så känns det otäckt. Jag har själv ett exempel som gav mig rejält huvudbry.

 

Hösten 2014 stod det att läsa i våra tidningar om en rå gruppvåldtäkt på en Finlandsfärja. Enligt Aftonbladet och Expressen rörde det sig om 2-4 svenskar som våldtagit en 45-årig svensk kvinna. Det var då jag tog tillfället i akt och (försökte) läsa Helsingin Sanomat. Eftersom den aktuella båtens mål var Åland, så fanns det återberättat i den finska tidningen. Där blev informationen en helt annan. Så mycket kunde jag tyda, att det rörde sig om en grupp somalier som hade utfört dådet. Jag fick ytterligare ett bevis på att våra svenska avisor icke berättar den hela sanningen. Det som var en rätt återberättad artikel i Helsingin Sanomat, var i Sverige nåt helt annat. Jag vill knappt säga det högt men här fanns censuren med. Varför det då?

 

När nätpedofilen: "den svenske Jesper" äntligen hade åkt fast, så var han i SVT:s ögon en man som hette "Jesper". "Jesper" hade under några år förstört några unga tjejers liv. Men det visade sig att "Jesper" inte var den "Jesper" som man på SVT hade meddelat sina läsare och tittare. Där flåsade censuren återigen mig i nacken.

 

Bilden på Hagamannen har visats så många gånger, att alla vi som bor här i landet vet vem han är i dag om vi skulle råka honom ute på gatan. Medan bilden på "Jesper" och våldtäktsmännen på Finlandsbåten ännu inte har publicerats. Varför? Återigen kommer det obehagliga över mig, censur! Kom då ihåg, att det finns fler fall där man i tidningarna förvanskat gärningsmannens bild. Leif GW Persson, tog upp detta vid ett tillfälle när han satt som sakkunnig i treans Efterlyst. Det gällde fallet Linda Chen i Dalarna. Ansiktet på hennes sambo, Mats Alm, visades i varenda tidning och i TV. Strax innan hade en äldre dam avlidit efter att hon brutalt knuffats omkull på en parkering. Gärningsmannen var av utländsk härkomst. Han figurerade aldrig i massmedia över huvud taget. Professor Persson ville veta varför. Han fick inget bra svar.

 

Några som läser detta kommer att kalla mig rasist. Vilket jag icke alls är. Jag är istället bara en ytterst nyfiken person som vill veta varför det eller det blir så fel. Om jag skulle få en någorlunda bra förklaring, så skulle jag säkert köpa den, rakt av. Men nu har slumpen gjort att det i nuläget inte finns några bra förklaringar till allt detta.

 

Och varje gång liknade saker dyker upp, så ringer ordet "censur" i mitt huvud. En nyutkommen bok som handlar om flyktingar, har på ett bibliotek helt sonika plockats bort, av okänd anledning. När en reporter gjorde en rundvandring på samma biblioteket, så upptäcktes att Karl Marx´manifestet fanns kvar. Likaså Adolf Hitlers Mein Kampf. Varför det då? Jag har alltid trott att jag levt i ett fritt land. Där "åsiktstaket" är lika högt som upp till Vintergatans stjärnevärld. Jag har tyvärr med sorg i hjärtat, fått anledning att omvärdera det hela.

 

ROGER LINDQVIST / Bild wikipedia