Roger Lindqvist

I helgen brann nio bilar upp i Göteborgsområdet. Bilderna som visas om och om igen i tv-rutan, liknar mest en krigszon någonstans i Mellanöstern. När bilarnas ägare intervjuas i televisionen, verkar de inte så värst brydda. Man kan till och med kosta på sig ett litet snett leende. Vore det jag som drabbats skulle jag vara mäkta upprörd. Och det skulle jag nog visa också. Är vi så här rädda vi svenskar? Kan vi inte för en gångs skull ta upp båda nävarna ur byxfickorna och visa våra rätta känslor? Visa att man är förbannad på det som händer! Herman Lindqvist har med all rätt anklagat oss för att vara ett av världens mest konflikträdda folk. Det återspeglas ju också i hela samhällsstrukturen. Vi mesar på, törs ingenting. Vi svär och gormar då ingen hör oss. Knyter näven i byxfickan så den blånar när bensinen höjs 5 öre. Sen då...tja, så händer inget mer. Som vanligt! Det som händer i landet är upprörande och helt enkelt farligt. Det är med andra ord en fara för vanliga hyggliga samhällsmedborgare. Skulle vi mot förmodan tappa koncepterna och ryta till, ja då kommer nästa banbulla; då är man helt plötsligt rasist.

 

Det finns inget mer missbrukat ord än just rasist! Det har gjort att vanligt folk inte törs öppna truten. Och att inte få öppna truten, är en fara för demokratin. Jag har själv inte anklagats för att ha rasistiska åsikter, av den enkla anledningen att jag inte har sådana. Men jag bryr mig faktiskt om det som händer och sker här i landet. Jag är uppriktigt sagt rädd i bland, när jag ser och hör hur man trasar sönder människor ute på våra gator och torg. Jag är inte så rädd för min egen personlig del, men rädd för vad framtiden har i sitt sköte för mina mest älskade personer i världen, mina barn, deras hustrur och mina barnbarn. Jag kunde gå i döden för deras skull. Handen på hjärtat, jag känner inte igen mig i mitt eget födelseland. Aldrig tidigare har det funnits sådan ondska. Aldrig tidigare har det begåtts så många överfall på svenska kvinnor. Aldrig tidigare har det mördats så många barn och döttrar i hederns namn. Jag är spyless. Man är icke frisk om man dödar sitt eget kött och blod. Barn och barnbarn är det bästa som hänt mig i alla fall. Att då ta dem av daga skulle för varje sunt tänkande människa var det mest förbjudna. Det mest horribla. Ja, man kan knappt sätta ord på eländet.

 

Roger Lindqvist.