När livet var som vanligt...
...och pappa fortfarande levde. Jag kan komma på mig själv att jag i vissa situationer kommer att tänka på min far: "så här skulle han nog ha gjort" eller "det här skulle han ha gillat". Jag tror att jag förde det på tal så sent som i dag. Vi satt på Ekbergs uteterass, jag och Elisabeth. Vädret var det bästa tänkbara. Vi verkligen njöt av situationen. Det var då jag sa: "det här skulle farsan ha gillat!" Det är väl ett bevis på att han finns mig väldigt nära. Och det hoppas jag att han skall fortsätta att vara.
Mammas väninna sedan tonåren, Birgitta Jonsson och hennes man Ingemar,
i dag bosatta i Dalarna, var förbi den här dagen för ca 15 år sen, och gjorde
ett besök hos mor och far. Min syster Gerd var också där. Tyvärr var jag inte
där, (tänker på den goda smörgåstårtan som mamma hade gjort).
Kaffe var ett måste för pappa. Han brukade nästan alltid ha med sig sin
termos i bilen. Fick han wienerbröd och mazariner därtill, då var lyckan
gjord.
Gerd, min syster.
När jag tänker tillbaka, så har jag nog aldrig sett min mamma vara arg.
Våra söner brukade säga: - Varför blir farmor aldrig arg?
Kommentarer
Trackback
