"Rätt fattning på stockar och vispar"
Jag vet inte hur många trumstockar jag använt genom åren, men det är
givetvis många. Jag fick lära mig av min lärare, 1969, att när man spelar
på sin high-hat, slår man inte med "druvan" på top-cymbalens ovansida,
man spelar på cymbalens kant med stocken vinklad. Detta har jag gjort
i alla dessa år. Följden blev att jag flisade sönder mina stockar i jämn takt.
När jag packade ihop efter spelkvällarna, såg det ut som om jag hade avverkat
flera stora skogsområden. Det låg träflisor på golvet runt omkring. 7A och 5A
har väl varit mina favoriter. Dock icke de svarta som jag köpte en gång när jag
ville prova nåt nytt.
Den sk pennfattningen är den rätta. Det fick jag lära mig som liten trumgosse,
när jag spelade marscher i parti och minut. Vi var ofta med på olika invigningar,
av de mest olika slag. Vi marscherade t.o.m. i centrala Stockholm på Strand-
vägen och till Djurgården och Skansen. "En trumslagare skall var distinkt i
sitt trumspel" var min trumlärares råd. Det har jag inte glömt.
Jag har även vispat mig fram i tillvaron. Gösta, min kusin, var också han trummis.
En gång fick jag två par vispar när jag hälsade på. Det var pga detta som jag kom
in i min "bossanova-period". Jag spelade mycket kultislåtar 1972-73 då kom
visparna till sin rätt. Dragspelaren John Harry, brukade innan han stampade igång
vända sig mot mig och säga: Roger, använd visparna på den här låten!
Kommentarer
Trackback
