Roger Lindqvist

Erik var en man som i hela sitt liv hade värnat om den lilla människan i samhället. Därför var det inte konstigt när han en dag började arbeta politiskt. Hjärtefrågorna kretsade om allas lika rätt, solidaritet och jämnställdhet mellan könen. Erik var uppvuxen i ett arbetarhem. Det var också därifrån han fick sina politiska värderingar. Eriks far, Jonas, hade i hela sitt liv arbetat fabriken som fanns på platsen där familjen bodde. Erik hade själv börjat på sågen i unga år, där han fick lära sig både veta hut, men även veta sin plats i samhället. Jobbarkompisarna var det inget fel på, men de höga cheferna som satt och nötte finbyxorna i sina flotta kontor, hade Erik inget till övers för. Han ville ut i världen, och förändra de orättvisor som rådde.

 

Erik blev medlem i det socialdemokratiska arbetarpartiet. Det dröjde inte länge innan han fick olika förtroendeposter. Han var även en tid fackordförande med i bland sömnlösa nätter, när en vild strejk utbröt i den fabrik där han en gång hade jobbat. Eriks hjärta var stort, nästan för stort påstod han hustru, Elma. En dag segnade han ned på köksgolvet i hemmet. Erik hade drabbats av en hjärtinfarkt.

 

Efter några månader var Erik återigen uppe på de politiska barrikaderna. Elden som brann i hans inre kunde inte släckas. Han predikade återigen vikten av solidaritet människor och raser emellan. Ungern-krisen 1956 följde Erik på mycket nära håll. Liksom Sovjets invasion i Tjeckoslovakien 1968. Han grät när han läste om dr. Martin Luther Kings död våren -68. King var en av Eriks stora idoler. På hemmaplan engagerade sig Erik i Sydafrika frågan. Han gick i sitt obligatoriska första maj tåg med plakaten "Hjälp de svarta i Sydafrika". I Eriks ideologiska sinnevärld var det icke förenligt med rasism. Han kunde tala sig varm om vikten att förändra de fattigas situation i U-länderna. Han stödde Nelson Mandelas kamp mot apartheid systemet, som han tyckte "luktade illa".

 

Efter ett långt och engagerat politiskt liv, var Erik en kväll inbjuden till ett möte i stadens stadshus. En ung V-märkt kvinna i 20-årsåldern, äntrade talarstolen. Hon predikade liksom Erik vikten av att tänka humaniärt i flyktingfrågan. Vid kaffebordet efteråt kom Erik i samspråk med den unga V-märkta damen. Erik höll med i stora drag, men hade åsikter om Sveriges alltför flyktingvänliga politik i slutändan kunde leda till "biverkningar".

 

Det var då som den unga damen tittade Erik rakt in i hans ögon, och sa ordet som fick Eriks åldrade hjärta att slå ett par extra slag: - Du är rasist! Precis så där tänker en rasist. Du borde skämmas...!

 

Erik fick ett bekymrat extra veck i pannan. Lugnt ställde han ned kaffekoppen. Torkade bort kaksmulorna från munnen, och yttrade sig: - Sa du verkligen rasist? Du ska veta min unga dam, att du på de tre sekunder det tog för dig att säga detta, tog bort all den heder jag har byggt upp under de nära 60 år jag stått på barrikaderna. Tre sekunder...jag kunde vara din farfar eller morfar. Jag respekterar dig för att du slåss för det du tror på. Det har jag också gjort, och kommer så att göra tills jag inte längre finns. Men du skall aldrig, då menar jag aldrig, använda detta horribla ord mot nån som råkar ha en annan åsikt än dig. Man kan icke stoppa igen truten på en medmäniska genom att kalla honom eller henne för rasist.

 

Det enda du och de dina åstadkommer, är att skrämma folk till tystnad. Om du fortsätter så gräver du och dina gelikar demokratins djupa grav.

 

Den V-märkta kvinnan tog en slurk kaffe, och bad sedan om ursäkt.

 

ROGER LINDQVIST.

 

 

PS. Den här historien har jag hittat på. Men det finns verkliga förtecken ute i verkligheten som kallas för samhälle- och värld. Så snälla, alla ni som har börjat använda rasist som ett modeord, tänk er för. Vi har plockat bort n....bollen ur vårt vokabulär, liksom mycket annat också. Rasist-ordet kan också uppfattas som "hets" mot vanliga män och kvinnor som har en åsikt. Utan åsikter så dör demokratin helt och hållet. Åtminstone så urholkas den om ni "rasist-ordets-flitiga-användare"" fortsätter i samma takt som hittills varit.

 

Roger.