Återföreningens stora stund...
Vi möttes för första gången hösten 1990. Paul Nelson och Roger Lindqvist.
Tillsammans med sin kompis, Joel Rova, kom Jerrys son Paul på besök.
På bilden står vi på den plats där min farmor föddes 1888. Platsen: Sten-
sjökullen i Blåsmark. Joel fotograferade. Jag sände in en del material till
PT-journalisten Jan Lundquist, som i samma veva höll på med ett jättereportage
om emigrationen från Pitebygden. Det resulterade i en helsida i Piteå-Tidningen.
Dessförinnan hade jag skrivit en historia om farmors bror Viktor, som också fick
en stor plats i tidningen.
På soffan fr v: Joel Rova och Robert Lindqvist, Andreas i mitten, och Paul Nelson
med Daniel Lindqvist i famnen. Gissa om sönerna gillade Paul och Joel...
två artiga och trevliga killar som verkligen "gick hem".
Sommaren 1991 hade vi besök av Jerry, Sandy och Eric Nelson. Då ordnade jag och några till
en hejdundrande släktträff i Hemmingsmark. På bilden, som togs sommaren 1992, sitter
jag tillsammans mina släktingar Skip och Jerry Nelson. Även Andy var med, Skips son.
Sommaren 1992. Surströmmingsburken har precis öppnats, och Elisabeth bjuder
Jerry och Skip som ser en aningen konfunderade ut. Kolla Jerrys minspel...t.v.
Andy till höger, som passade på att fylla 12 år under besöket, visar vad han tycker
om den sura strömmingen. Till vänster Andreas min son.
Två modiga män: bröderna Jerry och Richard "Skip" Nelson kastar sig ut i det illaluktande
surströmmings-träsket. Två av mina söner, Robert och Andreas tittar fram, samt Ivan
Lundmark. Min mor ses t.v.
De modiga två: fr v Skip och t.h. Jerry äter varsin strömming.
Efter måltiden försöker Skip på ett skämtsamt sätt beskriva känslan av
doften och smaken av fisken.
På promenad i "Lindgrensskogen" där både jag och min kusin Britta lekte i när
vi var barn. Fr v Roger Lindqvist, Skip Nelson, Jerry Nelson, Britta Engman och
Elisabeth Lindqvist.
Jerry, Skip och Andy vid Piteå museum.
Majlis Granström, chef på Piteå museum berättar.
Andy Nelson, 12 år, Andreas Lindqvist, 10 år leker. Andy hade en önskan, att få en
svensk flagga på sin födelsedag. Detta fick han i present av oss.
I juni 1996 var det återigen dags för besök från USA. På järnvägsstationen i Luleå
välkomnades Anne och Lucinda Nelson av Ann-Kristin Lundmark. Lucindas make,
Skip, var också med, så även deras son Andy.
Anne, Andy och pappa Skip. I vänster bildkant; Ann-Kristin Lundmark, som var mig
till otrolig hjälp när vi språkades vid på engelska. Det skulle talas, men också översättas
till alla de övriga. Det blev rätt snurrigt i huvudet i bland. Jag började t.o.m. drömma på
engelska.
Skip i Storforsen. Namnet Skip, kom sig av att han som liten ofta lekte med en båt.
Han kallades i regel för "Skipper". Senare blev det Skip. Richard Skip Nelson finns
idag inte längre med oss. Han gick bort 2013. Skip var i det civila lärare i engelska.
Han var en otroligt kul kille, som fick oss att skratta väldigt mycket.
Upprinnelsen till att jag fick kontakt med släkten Nelson, började med ett besök i
min faster Elsas sommarvilla sommaren 1990. Elsa, som ses omkramad av Jerry
Nelson 1991, brevväxlade i många år på 50-talet med Jerrys mamma Syrena Nelson.
Elsa hade t.o.m. kvar breven som jag fick låna och kopiera. Faster Elsa är också bort idag.
Det blev ytterligare släktbesök från Minneapolis. Sommaren 1997 och 2006 hade vi åter-
igen amerikafrämmande.
När vi skulle ta avsked 2006, så ville Jerry och Sandy Nelson framföra ett uppriktigt och stort tack för att jag var så nyfiken den där sommardagen 1990, när jag bestämde mig för att gräva djupare i släktens amerikanska del. "Utan dig, Roger, så hade vi aldrig fått kontakt!"
Där ser man, att det ibland kan vara en fördel att vara både nyfiken, intresserad och envis. Tycker man om att lyfta på stenar som ligger i ens väg och undersöka och begrunda, så kan man hitta många intressanta saker. Man ska inte dö nyfiken!
Roger.
Kommentarer
Trackback
