Roger Lindqvist

 

Lånade sonens bil häromdagen. Jag bytte ut min trogne vapendragare Volvon mot Dannes BMW. No problems! Men i den här typen av fordon, så känner man inte farten på samma sätt som i en blå lite darrig 850. Med andra ord man drabbas lätt av fartblindhet. Hustrun var t.o.m. tvungen att be mig sakta farten en aning. Själv så hade jag iklätt mig rollen som den suveräne Björn Waldegård under ett av hans Safarirally. Jag nära på såg sandynerna framför mig där jag susade förbi Antnäs och Ersnäs, på min väg mot målet på Kallax.

 

På tal om fart. Jag minns min käre far när hans bubbla sprängde fartgränsen på 100 km/tim när jag var barn. Pappas genomsnittsfart på E4 (eller Riks 13) låg på ca 80-90 km/tim. Det var de hastighetsgränser som gällde då. En gång, när kompisen Per åkte med, ville jag stoltsera med vad pappas bubbla egentligen klarade av. Jag bad honom köra etthundra knutar, gärna lite drygt. Pappas svar på min begäran var ett: "Vänt då..." (Vänta då). Det var då han pressade ned högra foten mot bubblans golv, så jag trodde den skulle åka rakt igenom. Både jag och Per fokuserade på hastighetsmätaren. Mycker spända tittade vi på den där vita darriga nålen som sakta men säkert forcerade uppåt mot 100 knyck. Så till slut stod nålen rakt upp. Pappas högra ben och fot började också darra. Lite besvikna så förstod vi att pappas blå bubbla från 1958 inte klarade mer än dessa etthundra. Trots att pappa försökte göra sin son lite stolt inför sin kompis. Nåja, stolt och stolt, vi fick i alla fall smaka på litegrann av fartens tjusning.

 

Roger, son till rallyföraren John Elof Lindqvist.