PARTAJ /1969
Ett populärt program då det begav sig.
Eftersom jag är född 1957 och var ca 5-6 år då vi införskaffade vår allra första TV (1962) så har jag många roliga minnen av de program som sändes under 60-talet. Ett program som jag särskilt kommer ihåg är underhållningsprogrammet "Partaj" som sändes 1968/69. Jag minns att vi skrattade åt Carl-Gustaf Lindstedt, Lars Ekborg, Mille Schmidt, Hasse Burman, Margareta Sjödin, Birgitta Andersson m fl.
En slags kultursnubbe, Stefan Lindqvist, på Helsingborgs Dagblad skrev 2012 en recension av ett Partaj-program som då hade visats i Minnenas Television. Han skrev:
För ett tag sedan sändes ett gammalt avsnitt av "Partaj" i "Minnenas television" i SVT. "Partaj" är ett program som brukar benämnas "klassisk svensk komediserie". Det sändes 1969 och befolkades av dåtidens komikerelit i form av Carl-Gustaf Lindstedt, Lars Ekborg och Roffe Bengtsson. Ett stående inslag var Margareta Sjödins bimbofigur som dök upp och sa "har jag gjort bort mig nu igen?".
En replik som citerades ofta och gärna.
En replik som citerades ofta och gärna.
När jag såg programmet chockades jag närmast hur stelt det var. Billiga och beiga skämt, unken sexism, pinsamma gogodansöser och ett gäng skådisar som såg ut att vilja vara någon annanstans. Och ändå är "Partaj" ihågkommet som klassisk svensk tv-underhållning.
Det beror förstås på att det visades under en tid då det helt enkelt inte fanns någon annan tv-underhållning. Dessutom har vi ju en tendesn att försköna det som har varit. Det var bättre förr?
Stefan Lindqvist.
Bäste kultur- och tv-recensent, för det första känns det lika unket att så här en hel mansålder efter att Partaj-programmen sändes, sitta med en slags översittar-attityd bakom sin dator och förlöjliga ett program som då, på den tiden, (jag var en av många tittare) faktiskt underhöll en stor del av den svenska tv-publiken. Att vara nedlåtande mot gamla TV-program, tillika gamla skrifter som råkar använda fel ord enligt den politiska korrekthet som fnv råder, är i mina ögon endast plumpt. Som många vet, så lever vi i en tid när saker som inte längre passar, hamnar i ett politiskt reningsbad.
Jag måste villigt erkänna att jag börjar bli rätt så less på detta. Om man nu inte gillar det som skrevs eller sändes för 40-50 år sedan, varför då inte låta det kunna få vila i frid och i ostördhet i SVT:s arkiv eller i ett dammigt bokskåp i en bortglömd skrubb på en vind? Hellre detta, än att klippa bort och göra om för att det skall passa in i den tidsålder vi lever i 2015. Men det kanske är så, att herrar och damer som tillhör de korrektas långa skara, måste leka arkeolog och gräva fram små punkter, kommatecken och ett och annat frågetecken som inte anses ha hamnat rätt, för att ha något att skriva om i sin nästa krönika? Det har blivit en slags tävling i att "hitta 10 fel" i gamla program, sagor och tidningar.
Här har narcissismen firat många sköna nya triumfer när både kända som okända krönikörer, politiker och debattörer i olika TV-program och tidningar, suttit och ondgjort sig över det som är fel, och som omedelbums måste rättas till. Saker som hände i förfluten tid. Detta är vad jag kallar historieförfalskning.
Enligt Stefan Lindqvist, så chockades han av blotta åsynen av det gamla underhållningsprogrammet. Hoppas att du fått hjälp för dina chockskador, men hörru - oss emellan: nu tog du väl i så du nästan kräktes?
Roger Lindqvist.
Kommentarer
Trackback
