Roger Lindqvist

Bilden som illustrerar det här inlägget, har jag visat tidigare. Det föreställer min kära mormor Beda Karolina, som föddes den 20 maj 1895 och som avled den 8 oktober 1964. Minnesbilderna av mormor har börjat blekna litegrann i kanterna, eftersom jag var endast sju år när hon gick bort. Men visst kommer jag ändå ihåg denna mycket lågmälda och ömma person, som med sin krokiga rygg satte sina spår i mitt liv. Min syster har betydligt fler minnen och berättelser om våran mormor, detta av naturliga skäl, eftersom Gerd är nio år äldre. I bland känner jag mig smått avundsjuk för att jag inte fick mer tid med henne under jordelivet. Detsamma gäller farfar Amandus som avled endast några månader efter mormor. Farmor Hanna dog den 7 januari 1970 och Sanfrid, min morfar, gick ur tiden den 29 mars 1989. Morfar följde mig in i vuxen ålder, och är den person som jag lärde känna allra mest. Trots allt så har de ju alla satt sina outplånliga intryck och avtryck.