Extremt
Med risk för att hamna på en hat- eller dödslista måste jag ändå låta tanken få ha sin gång. Jag har tagit del av de tankar och förslag som Gudrun Schymans parti FI har på sin agenda. Och man blir minst sagt både förvånad och frustrerad, när man ser detta. Vi pratar ofta om de sk extrema partierna vi har i landet. Några har nämnts, men aldrig FI. Tittar man lite närmare på vad de har att säga, så nära på baxnar man av pur förvåning. Förslagen är så pass ogenomförbara, att om detta hade sagts på film hade jag skrattat. Men när det sägs på rent och djupt allvar blir jag rädd. Ponera att ett sådant parti skulle få rotfäste i vår Svenska Riksdag, och några av de mest högljudda damerna få sina förslag sanktionerade, då vet jag inte vad.
Att det övriga politiska etablissemanget är knäpp tysta fattar jag inte. Inte heller att det svenska folket (dvs väljarna) inte låter sig höras mer, är jag också förvånad över. I massmedia har man tydligen lagt locket på, på hela den här FI-cirkusen. Varför det då? Här ligger det en hund begraven - ja, jag kan tänka mig att det ligger en hel hundkennel i jorden.
Kommentarer
Trackback
