Roger Lindqvist

Nyss hemkommen från kära Piteå. Det vimlar av människor på gatorna  i den kalla snålbåsten. Piteå är fnv en stad som bygger, bygger och bygger. Resultatet har blivit trånga passager, dåligt med parkeringsplatser, återvändsgrändgränder hitom och ditom.

 

Facebook lämnade jag häromdagen, men eftersom vanans makt är stor, var jag på vippen att kolla på mobilen i morse om det hänt nåt nytt. Och det hade det säkert i fb-världen, men jag har ingen insyn i den idag, Samma sak när man satt i bilen och väntade på hustrun, då pillade man oavbrutet på mobilen. I dag blev det inget pillande alls. Jag lyssnade på musik istället.

 

Roger och Ulla-Mai är på intågande. Så nu puttras det i kaffebryggaren, och go´fikat ligger bara och väntar. Även ett litet snabbt besök på kyrkogården har vi gjort. Sven och Elmas gravsten hade man lagt ned på marken häromdagen. Idag då vi kom så stod den återigen på sin rätta plats. Det var själva sockeln som i mina ögon hade blivit lite sned, det var därför som stenen flyttades. På pappas grav hade Gerd satt penséer. Det är tio år sedan han gick bort. Och igår då mamma fyllde 86 år, så kom det på tal. Hon kunde inte begripa att det redan passerat så många år.

 

Har haft en ilsken huvudvärk pga blåsten. Jag är en känslig man, med ett känsligt huvud. Måste jämt ha keps eller mössa för att inte drabbas.

 

Roger.