"Norrbotten till Svensktoppen!"

Anders Thorell - 29-årig hundägare, dansbandsmusiker och mentalvårdare -
är mannen bakom "Arctiz med Gudrun"
 
På dagarna är han mentalvårdare, på kvällarna matar han hästarna, hundarna, katterna och kaninen - och på nätterna spelar han dansbandsmusik.
Anders Thorell, 29, har släpat musikinstrument i tio år.
 - Visst är det en dröm att spela på heltid, men det är inte värt att slita hund för det.   
 
Hundarna, tre stycken, kommer springande mot oss när vi stannar på gården i Hortlax. Här bor Anders med sambon Helena Eklund, hundarna och två katter. I stallet längre bort står fyra hästar - i hörnet bor kaninen.
    - Det är min familj, säger Anders och skrattar. Det funkar fint. Jag är borta mycket, men Helena jobbar kväll ibland och då har vi ju hästarna tillsammans.
 
¤ ROLIGT   
Fem kvällar i månaden, en eller två gånger i veckan alltså, åker Anders iväg och spelar dansbandsmusik. Han är trummis i bandet "Arctiz med Gudrun". En gång i veckan repar han dessutom.
    - Ibland tar det emot att träna - men så fort man kommer ut på en spelning är det bara roligt!
Arctiz med Gudrun - det är Per-Göran Niemi, Urban Byström, Janne Lundberg, Seppo Härkönen, Anders och så Gudrun som heter Suup i efternamn.
    - Vi är ett bra gäng, säger Anders. Det funkar mellan oss. Något av intrigerna i "Sven Klangs Kvintett" blir det väl alltid, men nu funkar det bra. Vi har bytt medlemmar ett par gånger.
Anders började spela trummor i 14-årsåldern. Han är född i Blekinge och hamnade i Norrbotten när han gjorde lumpen i Boden. Det är han som kommit med på namnet "Arctiz med Gudrun".
 
¤ BRÖT TREND 
    - Jag ville bryta den där trenden med "Sven-Ingvars" och "Leif-Christers". "Arctiz" kommer från ett märke på en jacka någonstans. "Med Gudrun" hakade vi på för att visa att vi är en mogenorkester. Bara "Arctiz" låter som en popgrupp. Leif-Christers brukar vi förresten dela replokal med ibland...
Leif-Christers är ett av de andra dansbanden som ska vara med i "Norrtoppen".
    - Jag känner nog alla andra dansbandsmusiker i Norrbotten. Man hälsar och snackar lite när man träffas.
I fyra år har alltså Arctiz med Gudrun dragit runt på landsvägarna.
    - Förutsättningarna för ett dansband här uppe går inte jämföra med hur det är till exempel i Blekinge där jag kommer ifrån. Där behöver inte banden åka men än någon mil. Vi ligger och kuskar upp till Gällivare...
 
Anders Thorell, trummis i bandet. Till vardags är han mentalskötare och djurägare.
En gång ställdes han mellan valet - musiken eller kärleken. Han valde musiken...
 
¤ SVÅRT ATT SLÅ   
Det är mycket svårt för ett dansband från Norrland att slå i södra Sverige.
    - Visst är det en dröm att spela på heltid. Jag tror de flesta i vårt band skulle satsa om de fick chansen - men man måste väl ha en "Hej, hej, hemskt mycket hej" innan det lossnar...
Anders jobbar på Furunäset som vårdare i vanliga fall.
    - Det kommer alltid att finnas jobb inom sjukvården för den som har utbildning. Jag är inte orolig, även om Furu läggs ned.
 
¤ HÅRDROCK    
Privat lyssnar inte Anders på särskilt mycket dansband.
    - Sista skivan jag köpte var Bon Jovis "Slippery when wet", "Livin´ och a pryar" är absolut bäst.
Bon Jovi - men det är ju hårdrock? Varför inte ha en hårdrockgrupp om han nu gillar den musiken?
    - Jodå, säger han och flinar, det har jag provat...
 
----------------------------------------------------------------------------------------------
NSD ¤ Fredagen den 8 maj 1987.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0