På hemmet, i mina bruna filt-tofflor
Trumslagarn då det begav sig.
Backar man tiden tillbaka några år, så innebar varje fredag och lördag (i bland även onsdagar) att man åkte iväg i en orkesterbuss till en spelning någonstans. 1972/73 och framåt så var det en stor del av livet. Man tänkte musik, man drömde musik, man umgicks med musiken som alltid var närvarande i ens tankar.
1984/85 fick jag proffsanbud om att spela på heltid. Och kan ni tänka er; jag tackade nej. Nåt som jag förmodligen kommer att grubbla vidare på, den dagen jag sitter på hemmet i mina bruna filt-tofflor, och mina tänder ligger och skvalpar i ett vattenglas. Men jag får väl ändå hoppas att Allsång på Skansen finns kvar som en klen liten tröst.
Trumslagarn.
Kommentarer
Trackback
