Ett glatt återseende!
I dag kom ett stänk av min barndom tillbaka. En välbekant kille korsade plötsligt min väg; Eskil. Jag umgicks under hela min barndom med hans lillebror, Per. Det var en väldigt trevlig överraskning med andra ord. Eskil blev vad vi andra ungar endast drömde om: polis. Jag var för kort i rocken, hade glasögon. Så det blev ingen polis av mig. Men för Eskil blev det annorlunda. Han fick ratta polisbilar m.m. Nästan så man blir avundsjuk så här i efterhand.
Om du läser detta Eskil, så hoppas jag vi träffas fler gånger. Kul att träffa dig! Mycket givande!
Roger.
Kommentarer
Trackback
