Roger Lindqvist

 

 

Ni möttes aldrig under din levnad, du och ditt barnbarnsbarn Max. Ni två fick aldrig chansen att lära känna varandra, trots att ditt blod även flyter i Max ådror. Ni är båda komna ur samma rötter, samma sorts ursprung. Där du en gång lekte som barn, farsan, springer i dag mitt barnbarn Max omkring. I den Lindgrenska skogen där du och dina syskon lekte, där har ju även jag lekt under mina barnaår. På samma ställe leker i dag Max och dina övriga barnbarnsbarn. Detta endast ett stenkast från ditt föräldrahem invid Hortlaxvägen, huset som i dag är borta sedan många år. En gång var du våra barns farfar, du kramade och tyckte om dem. I dag är jag också farfar. Tänk så det kan bli.

 

Sov gott, pappa!

 

Roger.