I basker blå en svensk soldat
Honnör för 50-åringen FN. Hans G. Pettersson och Matz Lindberg är
stolta över att tillhöra de 70 000 svenskar som någon gång ingått i
dess fredsbevarande styrkor.
Matz Lindberg, lärare i Norrfjärden, skulle fylla 22 år när han åkte till Mellanöstern. Året var 1977 och hela den svenska bataljonen på 650 man stationerades i Sinai. Det dröjde inte länge förrän 250 av dessa omplacerades till Libanon, efter Israels inmarsch där. Några månader senare körde fänriken Matz Lindberg och sergeanten Karl-Oskar Johansson, född i Kiruna, på en mina.
Vice plutonchef Matz Lindberg var en av de 250 som utgjorde den första svenska Unifil-bataljonen (FN:s Libanon-intengent). Den fungerade som buffert mellan Israel och de Libanon-allierade styrkorna. Några månader senare kom Matz Lindberg hem till Piteå och mottogs som hjälte, efter att ha kört på en mina med en jeep och överlevt. Plutonchefen Karl-Oskar Johansson dog.
Abrupt slut
De båda var på en rekognoseringstur i ett område där de visste att de kunde vara minor. Men de visste också att israelerna hade sökt igenom samma område ett dygn innan. När de skulle åka tillbaka small det. Matz Lindberg slungades iväg flera meter och skadades allvarligt.
- Två dygn senare vaknade jag upp på sjukhuset i Haifa med svåra skador i huvudet, hopskruvad fot och flera ben krossade. Men jag ville inte åka hem, trots att morsan grät, berättar han.
Matz Lindberg bad sin chef om att få stanna, men det var lönlöst.
- Det var frusterande att behöva lämna allt, inte minst den fantastiska kamratskapen. Plötsligt var det bästa jag varit med om borta, men mamma var glad, minns Matz Lindberg.
Han minns också att han inte alls kände sig som en hjälte.
- Däremot tyckte jag att jag gjort en viktig uppgift, säger han.
Levande FN-minnen. Intresset för vad som hände ute i världen svalnar aldrig
för Hans G. Pettersson och Matz Lindberg, som gjorde FN-tjänst i Mellanöstern
under mitten av 70-talet. Det var inte där samtidigt, men upplevelserna är ändå
gemensamma. Även det som inte är roligt att minnas är fortfarande högst levande.
Tror på saken
Trots att Matz Lindberg höll på att mista livet för FN:s skull, sökte han till en FN-bataljon igen. Det är nu tio år sedan.
- Tyvärr var min hustru och våra båda flickor inte speciellt förtjusta i tanken, så det blev inget mer. Men om jag bara haft mig själv att tänka på, skulle jag definitivt ha blivit FN-yxa, berättar Matz Lindberg.
Han fortsätter med att förklara orsaken till detta engagemang, som började redan i lumpen.
- Mitt intresse för FN har aldrig svalnat. Jag tror på saken och jag tror att FN:s fredsbevarande styrkor gör nytta, även efter misslyckandet i forna Jugoslavien. Jag tycker att FN spelar en viktig roll, trots kritik som ibland är berättigad.
- FN-styrkan som jag var med i, var ett stort stöd för lokalbefolkningen i södra Libanon. När vi såg de civila människornas glädje över att vi var där, visste vi att vi gjorde en viktig humanitär insats, säger Matz Lindberg.
I basker blå en svensk soldat. Ju blekare blå basker desto bättre, sägs det.
Det ska synas att den är använd, att den gjort nytta. Hans G. Pettersson och
Matz Lindberg har naturligtvis sparat sina. Den trdje FN-soldaten Piteå-Tidningen
intervjuat, Östen Berglund, avslöjar att en del brukar koka sina baskrar för att
få rätt stuk och färg. Han talar om 90-talet i Kroatien. På 70-talet i Mellanöstern
var det bara solblekt som gällde.
Öppet hot mot FN
Han tillägger att han var proisrael när han åkte, med höga tankar om Israel och judarna. Och den palestinska befrielseorganisationen PLO hotade öppet den första svenska FN-styrkan i Libanon. Inte heller den libanesiska militären eller israelerna ville ha FN där, men det var PLO som stod för det uttalade dödshotet. Dessutom var det en PLO-mina som Matz Lindberg och Karl-Oskar Johansson körde på.
Likväl ändrade Matz Lindberg uppfattning till en större förståelse för palestinierna, istället för att befästa sin förutfattade mening.
- Ingen som åker på ett FN-uppdrag kan vara neutral. När jag såg hur komplicerad situationen var fick jag en helt annan syn på problemet i Mellanöstern än vad jag hade innan jag kom dit.
- Den synen håller i sig än, men visst hamnade den i konflikt många gånger, konstaterar Matz Lindberg.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 9 november 1995.
Kommentarer
Trackback
