Utsikt från ett lasarettsfönster

Ensamma en stund jag och Elisabeth.
 
"Utsikt från en bro", sjöng en gång Brita Borg. På den här bilden passar "utsikt från ett lasarettsfönster" betydligt bättre. Elisabeth och hennes äkta hälft - dvs jag - sitter och myser en stund på avdelning 51 på Sunderby sjukhus. Det har varit en besvärlig sommar för hustrun. I slutet av maj åkte hon på Hälsocentralen i Hortlax pga bl a magsmärtor. Vi blev ordinerade att snabbt som ögat åka till akuten på Piteå Älvdals Sjukhus. Man konstaterade njurstenar, tre stycken varav en rätt så stor. Det blev ambulans till Sunderbyn. Där fick hon blodförgiftning och en blödning i magen. Efter 12 dagar kom hon hem. Hon hade då fått en dränering från ena njuren.
 
I september åkte vi till Umeå för att spränga/krossa stenarna. Oj vad vi bedrog oss. Hon hade ånyo fått en infektion som satte stopp för planerna. Hem igen. Antibiotika blev ordinationen. Så på nytt feber och frossa i massor. In på akuten igen. Ännu en ambulansfärd till Sunderbyn. Efter fyra dagar hem igen. Så händer det vi väntat på hela sommaren; hon skall operera bort sina stenar. Detta hände i fredags klockan 10.00. Doktorn ville lägga in henne för nya doser av antibiotika. Nu är hon rätt så pigg. Hon har t.o.m. börjat ge mig order att jag skall städa innan hon kommer hem. Då är det hopp om livet. I dag tisdag, kommer hon ev. hem.
 
Vi kom även fram till följande; att vi dagen före julafton firar vår 35:e bröllopsdag. Jo jo åren de går. Konsten med det liv vi alla lever här på jorden är att fylla det med nåt innehållsrikt och stabilt. Visst får man väl säga att man älskar sin hustru? Jodå jag tänkte väl det!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0