Roger Lindqvist

Vissa lever i en slags förnekelse. Fastän bevisen haglar som ett manna ifrån himlen säger man: - Nää, det där tror jag inte på, det är inte sant. Jag tror inte på det där...

 

Ja, jag är benägen att tro att om än Vladimir Putin landade på Rådhustorget i Piteå, med ett av sina bombplan så skulle vissa avfärda detta med: Nej, nej, nej! Jag har inte sett nån Putin. Villfarelser! Enbart villfarelser! Såna människor blir jag inte riktigt klok på. Antingen beror detta på att man är blind, envis som en åsna eller kanske man inte vill erkänna för sig själv fullbordat faktum.

 

Tyvärr är det många här i landet som praktiserar detta i dag. Kanske att diagnosen heter tjurskallighet, kort och gott? För många år sedan var det en person som berättade om en upplevelse som han hade varit med om. Åhörarna i rummet satt i andäktig tystnad. När han slutade sin historia, tittade en av åhörarna berättaren rakt in i ögonen och sa ungefär så här: - Nämen, det där kan ju inte alls stämma. Det där tror jag inte på. Berättaren blev inte svaret skyldig: - Jaså du tror mig inte. Hur kan du säga det, som jag kommer ihåg så var du inte med?

    - Nä, det förstås, men det låter ju inte trovärdigt.

    - Du får väl tro vad du vill, men jag var med och jag försäkrar på heder och samvete, att historien är sann.

Då blev lyssnaren tyst!

 

Jag håller nära på att bli knäpp, när jag hör personer som förnekar saker, som är klart uppenbara. Ungefär som om jag skulle ramla över en sten, och sen förneka att det var en sten som orsakade fallet. Till slut även förneka att jag ens hade ramlat trots 1.000 personer som vittnen. Låt oss säga att en politiker ägnar sig åt att förneka saker. Många ser vad som är på gång, men inte politikern. Han fortsätter med sina undanflykter. Då finns risken att det slutar i katastrof. Det som händer i landet Sverige är uppenbart för somliga, men för andra är det överhuvud taget rena rama nonsens. Man vägrar i sten att ens kommentera. Och om man mot förmodan skulle kommentera, så hörs det ganska fort att man inne på en helt annan väg i tillvaron. En okänd väg mot ett okänt mål.

 

 

ROGER LINDQVIST.