Roger Lindqvist

Som barn så åkte min mamma in på lasarettet i bland, med ambulans. Det hände då och då. Jag har ett klart minne när en svart ambulans med rött lyse på sitt tak, backade in på infarten och man bar ut min mor på bår. Den svarta ambulansen var egentligen ingen vanlig ambulans. Fordonet tillhörde åkaren/taxiägaren Göran Berglund, vars garage fanns vid gamla Riks 13 i Hortlax.

 

Frågande och förvånad stod jag på bron med mina blå hängslen omkring mina små axlar. I min 5-6-åriga värld verkade det makabert att den svarta ambulansen  liksom "åt upp min mamma". Det var så jag upplevde händelsen när den stora bakdörren öppnades, och båren sattes på sin plats och hon försvann in i bilen. Lika bestört och ledsen när mamma for iväg, lika jublande glad var jag när hon äntligen kom hem igen. Jag hörde också att min mamma kunde dö. Det var oerhört ångestladdat som den lilla 5-6-åring jag då var.

 

Dessa barndomsminnen präglade min syn på utryckningsfordon - dvs ambulanser. Det är en ynnest att dem finns, men för mig var det en symbol för sjukdom och död. Jag har en teckning kvar från den här aktuella tidpunkten. Den föreställer en utryckande ambulans, med blinkande ljus och siréner. Tur att jag tecknade mycket. Det var nog mitt sätt att bearbeta sakerna. I dag har "ambulans-ångesten" tonats ner märkbart. Jag bryr mig inte alls lika mycket. Det lustiga är att jag själv jobbat inom landstinget. Jag har visserligen inte kört ambulans, men jag har ändå fått min beskärda del av utryckande blåljus.

 

När våra tre söner var i moppe-åldern, flammade ambulans-ångesten upp igen. Jag gick aldrig till sängs förrän grabbarna var tryggt hemma. Det hände ibland - inte ofta - att de inte kom hem. Trots att förmaningen var att ringa om planerna hade ändrats. Kom man hem sent, möttes killarna av en ifrågasättande far i hallen. Kom man inte hem - ja då var deras far inte på gott humör. Då ville jag ha en ordentlig förklaring. Men för det mesta så skötte de sina utlovade löften. Men många många, gånger så hämtade jag dem med bil. Jag ville ha hem dem i tryggt "förvar". Och detta är väl alla föräldrars högsta önskan.

 

I en snar framtid kommer barnbarnen att vara ute på vägarna i sena nätter. Men då får nog deras farfar stanna hemma, och föräldrarna ta över jobbet. Men vem vet, farfar kanske ändå kommer med Toyotan för att hämta hem dem till hemmets trygga famn.

 

Roger Lindqvist.