I verklighetens rätta eller orätta perspektiv
Tidningskrönikörer finns det gott om i vårt land. Deras innersta uppgift, är att tala fritt ur hjärtat om de mest olika ting. På senare år har jag upplevt att många av dessa självutnämnda "världsförbättrare", börjat tävla inbördes med varandra. Om den ena tar ut svängarna ordentligt, vill ju inte de andra vara sämre. Följden blir att svängarna tas ut så pass mycket, att de glömmer den verklighet de skall skriva om. Huvudsaken för alla dessa skrivande personer, är att vinna läsekretsens gunst.
Fredrik Virtanen, Lars Lindström och Alex Schulman, heter tre herrar som uttalar sig ofta - och gärna. Men jag har märkt att vad verkligheten beträffar, så lämnar de mycket att önska. Deras kontakt med den vardagliga verklighet som råder ibland vanliga människor, upplever jag som väldigt konstlad. Deras respektive verklighet, består i att någongång då och då, blicka ner från sitt redaktionsfönster på 7:e våningen. I bland tittar de ut, sen så skriver de sin krönika baserat på sina upplevelser från tidningsskyskrapan i huvudstaden.
När krönikan är avlämnad för morgondagens publicering, så ringer de och beställer bord på sin favoritrestaurang. Sedan så umgås de med sin egen verklighet, med ett eller två glas bubbel med sina meningsfränder natten lång. Och när deras krönikor sedan luktar nytryckt tidningssvärta, så tittar de sig i spegeln och säger: "Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som bästa kröniker i landet är?"
Ofta får det inget svar. För (oss emellan) speglar kan inte prata. Men om fantasin står på topp, så kan de kanske låtsas att spegeln svarar: "Det är du Virtanen!" eller "Lindström!" eller varför inte: "Schulman!". Efter speglarnas svar, så är deras ego i topp. Och i kraft av detta så sätter de sig och skriver en ny krönika, på sin 7:e våning, rätt så långt ifrån vanliga människors verkliga verklighet.
ROGER LINDQVIST.
Kommentarer
Postat av: Lennart Ö
Ja på tal om att se sej i en spegel, och få ett svar !?
En gammal berättelse om drottningen av Madagaskar hon var en sur egotrippad kärring ,men hennes undersåtar försökte få henne på gott humör,
så de köpte en spegel till hennes födelsedag vilket var alldeles enormt eftersom på den tiden inte fanns någon spegel i hela Madagaskar .
sagt och gjort de överlämnade den tyg inslagna spegeln åt drottningen , Hon blev lite förvånad, men kände sej också lite glad att bli ihågkommen .Hon slet snabbt av tyget som spegeln var insvep i ,men när hon fick se sej själv i spegeln , då blev hon så rasande ,hon sparkade sönder spegeln , och förbjöd att speglar skulle få finnas till i hennes rike Madagaskar.
Trackback
