Roger Lindqvist

Jag är ingen vän av de här begreppen, inte ovän eller, kanske att jag helt enkelt är okunnig. Men jag upplver att i dag är man inte fullt accepterad i vissa kretsar, om du viftar bort ordet feminist. Precis som man viftar bort en irriterande fluga. En fisförnäm kvinnlig krönikör i TV med näsan i vädret, blir själva symbolen för den här numera så väldebatterade fråga. Varför måste man vara feminist? Om jag inte är, vad är jag då... kanske inte accepterad? Låter som om man delar in folk i olika slags grupper. Grupp 1. Feminist! Godkänd! Grupp 2. Icke uttalad feminist! Underkänd!

 

Räcker det inte som i mitt fall att tro på jämställdhet mellan könen? Räcker det inte att ha en positiv människosyn? Räcker att vara snäll mot barn och djur? Nja det känns inte som det. Är jag inte bekännande feminist, så är jag "en sån där".

 

Nu till avslöjandet: Jag är inte feminist! Och hör och häpna, jag tänker inte eller bli det. Jag tycker jag är bra som jag är. Jag älskar mina barn, barnbarn, hustrun, familjen och våra två katter, Selma och Pelle. Det sista var lite lögn, Pelle var en gång våran katt, men valde att bo kvar då vi flyttade. Selma har aldrig varit våran katt, utan den rättmätige ägaren är sonen, Daniel. Men vi älskar dem ändå. Och detta får räcka för min del. Inte ens hustrun vill benämna sig som feminist.

 

Jo det var så sant. Jag tillhör även en grupp som vägrar använda Hen-ordet. Betyder det då att jag tillhör Grupp 3. Hopplöst fall! Doktorn grät?

 

 

ROGER LINDQVIST. (Hopplöst fall).