Roger Lindqvist

Vapenvila! Det låter ju så sött och hoppingivande, men ack så bräckligt. Vapenvila, ger vanliga människor hopp inför framtiden. Krigshetsare och diktatorer drabbas däremot av svåra abstinensbesvär. Säg mig, när var det inte krig i mellanöstern? Efter år av oändliga meningslösa krig, så kan jag inte annat än konstatera att krig därborta, är ett slags normaltillstånd. Jag tror knappt att man kan stava till ordet Fred!

 

Hur många gånger har man inte hört att FN skall skicka fredsmäklare? Hur många gånger har man inte hört att fredsmäklarna har misslyckats? Hur många gånger har man inte förhandlat fram en vapenvila, som i slutändan visat sig vara lika skör som nattgammal is? Jag har personligen slutat ta detta med fredsmäkleri och vapenvilor på allvar. Jag har endast en mycket pessimistisk syn på framtiden numera, därborta.

 

Vid snart 59 år fyllda, är jag inte längre lättlurad. Jag är inte rasist, ej eller kommunist, eller nazist, jag är en realist i ordets rätta bemärkelse. Idag kallar jag mig endast för betraktare. En betraktare med åsikter. I dag har min egen politiska karta ritats om - ordentligt. Att svälja ett politiskt budskap med hull och hår, det gör jag inte längre. Idag i mogen ålder ifrågasätter jag vissa politikers agendor. För att inte säga alla våra folkvaldas agendor.

 

 

ROGER LINDQVIST.