Roger Lindqvist

 

Mitt musikintresse väcktes i rätt så tidig ålder. Jag var ca 5-6 år då jag började både sjunga och spela trummor. Allt är egentligen Povel Ramel och Owe Thörnqvists fel. Jag gillade rytmer, jag gillade sång, så därför tog jag efter. Jag stod på köksbron hemma och sjöng så hela grannskapet hörde. En dag mötte jag en snäll tant som bodde en bit ifrån mitt föräldrahem. Hon kom emot mig med ett leende och sa: - Men så fint du sjunger, Roger. Jag brukar höra din sång när jag är ute på tomten.

 

I dag står jag inte på nån bro eller balkong och sjunger. Jag tror att våra grannar inte skulle uppskatta det. Därför så låter jag bli. Men trummar gör jag, så fort jag kommer åt. Jag slår på bord, burkar, mm Yngsta barnbarnet Loke har så smått börjat att ta efter sin farfar. En dag så hörde farmor Elisabeth, lite rytmer från ett annat rum. Det var Loke som stod där alldeles ensam och spelade. Det skall börjas i tid.