"Hon blev bortgift som 10-åring"

Den där meningen gör mig både djupt ledsen, förtvivlad och förbannad.
Jag har ikväll sett DOX-dokumentären Systrar bakom galler, av filmaren Nima Servestani. I filmen berättas om fruktansvärds saker som stening till döds, våldtäkter på sin syster, avrättningar av kvinnor som inte följer den stenhårda medeltida lag som är ett måste i Afghanistan.
 
Efter att ha sett dokumentären så kan man endast konstatera, att en hund lever ett mycket mer behagfullt liv är landets kvinnor. En av huvudpersonerna skulle gå på svenskkurs efter att hon kommit till Sverige.
- Jag gick genom stan alldeles ensam. Hade det varit hemma i Afghanistan hade jag med all säkerhet blivit dödad.
 
I filmen ses också många av hennes olyckssystrar, vars liv kretsar omkring att tillfredsställa sin man, passa barn och strikt följa Koranen. Jag säger usch och fy för den lede. När hennes man efter mycket om och men äntligen kommer till Sverige faller hon till föga och isolerar sig med sin man. Hon blir tvungen att bära sin slöja som hon inte alls ville. Hennes make svär och uppträder ibland hotfullt. Då kan man fråga sig; hur går det då med integrationen? Nyckeln till att kunna smälta in i det svenska samhället är att anpassa sig. Det gamla hemlandet kan man bära i sitt hjärta, men man måste leva för det nya landet, där framtiden skall levas i.
 
Roger

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0