Kära mamma...
Min mor närmar sig de nittio... fast först måste hon ju fylla 89. Födelsedagen har hon den 14 maj. Sedan 5 år bor hon på Hortlaxgårdens äldreboende. Sedan 12 år är hon änka, efter min pappa John. 1947 förlovade sig mina föräldrar. Det finns en fin bild av dem båda stående vid kyrkmuren utanför kyrkan i Öjebyn. Båda uppklädda så fina så propra. I januari 1948 gifte de sig. En mycket kall dag, enligt min mor. 40 grader, och mycket snö.
När jag tänker tillbaka på min mamma, så finns inget minne av att hon någonsin var arg. Jag brukar påminna henne om detta, då ler hon och säger; "jag kanske inte hade nån anledning att vara arg". Anledning hade hon säkert. Men att inte vara arg, har ingått i hennes personlighet. Jag tror att min mormor hade samma personlighetsdrag, så även morfar. Något som har utmärkt min mor i alla år är hennes rädsla för mörker. Hon har med andra ord varit mörkrädd.
En väninna till till mamma, Birgitta, berättade en gång att min mamma alltid var en social och mycket gladlynt person. Birgitta eller Birgit som hon ofta kallats, berättade i ett av sina många brev om ett möte, på vägen mellan Blåsmark och Hortlax. "Maj-Gerd och jag möttes på vägen, jag bodde i Hortlax, Maj-Gerd i Blåsmark. Hon kom i sin allra finaste sommarklänning och cyklade. Hon var glad, som vanligt. Ja, Maj-Gerd har alltid varit en kär vän".
Mamma, har inte bara varit en kär vän, hon har varit en kär mor också. Hon har alltid trott på mig. Om det var nåt jag hade på hjärtat så gick jag till mamma. Även om pappa också var snäll, så var det ändå mamma som var den som man anförtrodde sig åt.
Idag, 2017, är mammas minne långt ifrån intakt. Hon som tidigare mindes när vi andra inte gjorde det. Är man 88 år så har man full förståelse för minnesluckorna.
Älskar dig, mamma!
Roger
Kommentarer
Trackback
