Roger Lindqvist

Att diskutera kan vara en lärorik upplevelse. Man mot man, går väl an. Åsikterna går isär. Men när en blodtörstig vargflock med alfahannen i spetsen går till attack, då är det mindre lustfyllt. Resultatet av denna diskussion blir som att köra huvudet i en tegelvägg. Dvs det ger inget. Människan liksom vargen lever i flock. Man har samma sorts beteende. Den som vågar ta steget utanför den trygga flocken han eller hon blir utsatt för vargens mest primitiva beteende.

 

Vågar man ifrågasätta känsliga saker i det här landet, då rycker alfahannen ut som ett brev på posten. Kan mer liknas som när larmet går på en brandstation. Istället för att försöka förstå, så har alfahannen endast en sak i sin hjärna; att slita strupen sönder och samman på sin motståndare. Man kan förstå när det handlar om våra djur, men svårare att ta in när det rör sig om "civiliserade" människor. Runt Alfahannen står det andra blodtörstiga vargarna i ring med sina hängande tungor. Så fort deras ledare ger tecken så rusar de andra fram för att slita loss varsin bit.

 

Vem vill diskutera med en utsvulten primitiv vargflock? Jag har försökt, men det enda som hände var att flockens ledarhanne, morrade ilsket som om "kom mig inte nära". Svårt med kommunikation i ett sånt läge. Snart är Alfahannen med sina vargar redo att vädra in mera blod. Blodtörsten är stor, alltför stor för att kunna tämja dem.

 

Roger Lindqvist.