Roger Lindqvist

Det finns dem som blev alldeles till sig av upprördhet när programledarna var tre vita män i den pågående uttagningen av Eurovision Song Contest. Jag förstår inte upprördheten. I dag tre vita, i morgon kanhända tre svarta. Att vara vit man i dag 2017 upprör många. Det verkar som om att vi står som symbol för allt elände som pågår ute i världen. Detta tror jag icke ett endaste dugg på. De som orsakar elände är nog en blandning av alla, vill jag påstå. Vita, svarta ja hela regnbågens färger.

 

Är du feminist? den frågan har ställts tusentals gånger till män av de mest olika bakgrunder. För min egen del så är det ett klart NEJ! Är det så att om man inte är "troende feminist" så har man svårt att bli accepterad i det svenska samhället?

 

Hur såg det då ut innan de mest radikala feministerna kom till världen för att frälsa sina medsystrar? Var det så illa att alla män slog sina hustrur och barn, söp sig fulla, gick till prostituerade, och levde ett allmänt djursikt leverne? Kan inte alls tänka mig att det var så. Det hände, men jag vill nog hävda att många män, ja miljontals vita och svarta män skötte sig på ett civiliserat sätt. Men vi kan plocka bort de svarta, pga att de har aldrig gjort fel. Det är ju de vita som åtminstone för tillfället råkar stå i skottgluggen.

 

Det är många med mig som resonerar på följande sätt och vis: vi hade en mamma, mormor, farmor, systrar, fastrar, mostrar, kvinnliga lärare, barnbarn osv. Hur i hela friden och varför skulle jag/vi hata dem? Tvärtom, vi tyckte ju om dem. De var ju våra nära och kära. Dvs de av kvinnligt kön som jag redan räknat upp. Jag har roat mig med att fråga några av våra kvinnliga bekanta om de är feminister Alla har de svarat NEJ! Världen går inte alls under för det. Inte så länge vi använder vårt sunda förnuft. Men tro mig, det finns alltför många inom den feministiska rörelsen som inte ens kan stava till "sunt förnuft".

 

Till sist; sluta förfölja vanliga skötsamma vita män. Man kan ju ifrågasätta er varför ni gör som ni gör. Hade ni en hemsk barndom? En far som slog er? En manlig bekant som utsatte er för trakasserier, övergrepp? I så fall kan jag ha medlidande. Men man kan ju inte dra alla män över samma kam - eller hur?

 

De radikala feministiska elementen gör saken bara än värre. Skaffa er ett liv i stället. Och ett sunt förnuft. Det ni försöker åstadkomma är ett slags "krig mellan könen". Det vinner ingen av oss på.

 

 

ROGER LINDQVIST.