Ett kärt återseende
Efter en lååååååååång tids frånvaro, hittade jag min gamla vintermössa. Glädjen var stor, över att äntligen sätta den på sin naturliga plats, dvs mitt huvud. Sonen Andreas, minns jag brukade låna den när han åkte iväg på sin moppe hos nån tjejbekant. Jag hade den med mig då jag åkte iväg på spelningarna, vintertid. Min gamla svarta keps avled hösten 2015. Den lämnade ett stort tomrum. Nu hör det till saken, att Elisabeth tycker att vintermössan ser förfärlig ut. Men det kan jag icke ta någon hänsyn till.
Kommentarer
Trackback
