Tryggheten som försvann

Ny statistik visar att antalet brott rusar i höjden. Våldtäkter, mord, misshandel, rån och bedrägerier. Och ändå finns det många konstiga filurer här i landet, som påstår att så icke är fallet. Men en sak har jag lärt mig; att respektera mina meningsmotståndare. Tyvärr, så finns det även många som gör tvärtom. Det vill säga, man visar en arrogans och nonchalans mot dem som tycker annorlunda.
 
I dag är jag helt "politiskt fri". Jag har inget parti som jag betraktar som mitt. Det känns skönare så. Allt det jag säger och uttrycker kommer från mig privat och personligt, jag är inte talesman för ett speciellt parti eller ideologi. I mitt fall så är det det sunda förnuftet den röda tråd jag försöker att följa. Ett exempel: om någon person ber mig köra med bilen in i ett träd, så gör jag inte det. Ett litet exempel på hur det sunda förnuftet verkar.
 
Ibland blir jag nästan rädd då jag hör hur människor tänker. Vid ett tillfälle så var det en dam, som tyckte att det tiggare som kommit hit till landet, gärna kunde åka fritt på våra gator med sina ibland obesiktade- och oregistrerade fordon. Hon tyckte att det skulle gå bra att göra så. Det spelade ingen roll om än bilarna inte hade bromsar eller var i kördugligt skick. Såna människor gör mig livrädd. Märk väl; detta är endast ett av många exempel.
 
Om vi nu skulle tänka så alla vi som bor i landet, så vore lika med ett samhälle utan fasta regler och bestämmelser. Dessa personer skrämmer mig. Och hon är långtifrån ensam om sina konstiga åsikter.
 
"metoo"-rörerelsen fortsätter att vinna mark. Själva syftet har jag inget emot. Men det är tillvägagångssättet man gör det på. Att hänga ut personer i sociala medier, och anklaga dem för både det ena och det andra, är i mina ögon straffbart. I en rättsstat som Sverige, måste både polis- och domstol vara inblandade. Man dömer inte folk i Aftonbladet eller Expressen. Det är som sagt domstolens sak att avgöra. Ändå så fortsätter eländet dag för dag.
 
Häromdagen kom en uppgift om att en känd skådespelare som avled 1957, var en man som ofredade det motsatta könet. Uppgiften presenterades (som brukligt) i våra medier. Osmakligt! Det som gör mig konfunderad är att man väljer att bortse från de utrikesfödda som i många fall toppar statistiken gällande våldtäkter mm. Där har man gjort det lätt för sig genom att mörklägga det som nu sker dag för dag i vårt samhälle. Av den anledningen så blir "metoo"-rapporteringen skev. Vill man på allvar tvätta den smutsiga byken så måste allt upp på bordet.
 
I den här stunden så har jag ingen större förhoppning att så kommer att ske. Man kommer att fortsätta att titta enögt på de problem som utspelar sig framför våra ögon dag för dag, vecka för vecka och år efter år. Stefan Löfven, är för mig en stor och djup besvikelse. Vi är båda födda 1957. Men där slutar också alla eventuella likheter.
 
Roger Lindqvist 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0