Gunnar Carlsson som för övrigt är SMHI:s nederbördskontrollant i Finspång har tittat i gamla klippalbum och hittat följande intressanta statistik.
År 1172 var vintern så mild att träden i slutet av januari grönskade. Fåglarna byggde sina bon och ruggade i februari. År 1241 var träden fullt utslagna i mars månad. År 1269 märktes ingen vinter alls. 1421 blommade träden i mars och vinstockarna i april månad, då man också hade mogna körsbär.
År 1538 stod träden i trädgårdarna i full flor redan i december månad. 1585 stod säden i ax vid påsktiden. År 1588 grönskade träden i februari månad. Åren 1538, 1607, 1617, 1650 och 1659 fanns varken snö eller frost. 1722 stod alla träd gröna i februari månad. År 1863 kunde man i Skåne i februari månad plocka fullt utslagna tusenskönor.
Källa: NT onsdagen den 15 februari 1989
-------------------------------------------------
Som en del kanske vet så drabbades Finland och norra Sverige av missväxtår 1867-1869. De s.k. nödåren. Befolkningen fick leva på barkbröd och gröt gjord på lavar. Det var under den perioden som emigrationen ökade dramatiskt från Sverige till Nordamerika.
Om året 1867 berättas det följande: Våren var extremt kall och till detta en sommar som aldrig blev någon riktig sommar. Vintern vägrade helt enkelt släppa sitt tag.
¤ 22 maj kl 11:30 var det 1 grad kallt med vind från nordost. Stickbuskarna stå ännu stångraka på träsket och snödjupet är 1,5 aln.
¤ 24 maj körde vi på landfast is, ingen stickbuske var löstinad.
¤ 25 maj kall blåst och aldrig töat, alldeles fullt snöföre, snödjup 1 1/4 aln.
¤ 1 juni körde isen med gott slädföre.
¤ 17 juni blev träsket rent från is och på aftonen blev det stark storm och mycket regn.
¤ 19 juni släppt ut korna. Snö i skogen, icke löv, icke blåbärsblad och intet gräs.
Först vid midsommar kunde man så i Burträsktrakten och liknande förhållanden rådde på många håll i Norrland. Många lastfartyg kunde inte nå de norrländska kuststäderna.
Det är genom dessa tillbakablickar jag börjat att starkt ifrågasätta det omtalade klimathotet. Miljön skall vi värna om, men att det skulle vara nåt unikt med dagens väderomsvängningar tycker jag känns överdrivet. V ad jag saknar i debatten är att ingen från den "andra sidan" får komma till tals i media. Det finns många experter som ifrågasatt den här skrämselpropagandan, men som vackert får stiga undan.
1972 hade vi i landet en stor miljökonferens. Liksom nu så varnade man att 1982 skulle bli ett katastrofernas år. 1982 kom, och 1982 gick utan att detta hände. Sedan dess har man flyttat fram domedagen undan för undan. Likadant gjorde Al Gore, då han satte upp exakt årtal för den kommande klimatkatastrofen. Vart tog förresten Al Gore vägen?
ROGER LINDQVIST