Mamma
I dag åkte vi förbi Hortlaxgården där du bodde, mamma. Men det kändes konstigt att inte stanna av och promenera in genom entrédörrarna som vi gjorde under de sex åren du fanns där. Det kändes också märkligt att inte sitta ner vid ditt köksbord med en kopp kaffe och umgås som vi brukade. I stället gjorde vi ett besök på din och pappas gemensamma grav. Efter dina 88 år på den här jorden har du lämnat många minnen efter dig. Sov gott, lilla mamma!
Kommentarer
Trackback
