Snabbköpskassörskan
Vi brukar handla i olika affärer i Piteå med omnejd. Vissa affärer besöker vi oftare än andra. I en av det butiker vi besöker rätt ofta, finns en kassörska som jag inte alls känner. Förutom till utseendet. Hon har suttit där i rätt många år. Hon har det speciella, att hon undviker att hälsa på mig när jag står där redo att betala mina varor. Först trodde jag att jag inbillade mig. Men efter många år så är jag i dag medveten om att så icke är fallet.
Jag försökte vifta bort det, men kunde inte undgå att det där lilla men ack så viktiga ordet HEJ! aldrig kom över hennes läppar. Jag har stått i långa köer, där hon glatt hälsat till alla och envar, men när jag kommer då väljer hon att svälja ordet. Tystnaden är märkbar. Konstigt, jag vet inte hur många tusentals kronor som vi har spenderat i den aktuella butiken. Just därför så skulle ett HEJ! sitta bra ibland. Åtminstone för artighetens skull. Jag kan nämna att jag känner henne inte. Jag har aldrig pratat med henne privat. Jag har även sökt i minnet om jag på något sätt skulle ha förargat henne vid något tillfälle: men NEJ! Det har hänt att jag själv säger hej, då kan hon undslippa sig en hälsning. Men hon tar inte själv initiativet.
När min hustru stått före mig i kön då går det helt plötsligt jättebra att hälsa. När jag stiger fram då blir det tyst. Så detta med inbillning köper jag inte längre. Det är bara att kort konstatera, att på mig ödslas inget HEJ! Tur att det då finns andra affärer med glada män och kvinnor som gärna ibland kan slösa med både ett leende och ett eller flera HEJ!
Roger Lindqvist, kund.
Kommentarer
Trackback
