Metoo - välsignelse eller förbannelse?
I mitt förra inlägg, skrev jag om det sunda förnuftet. Eller varför inte säga vanligt svenskt bondförnuft. Man behöver inte dyrbara utbildningar, för att behärska- använda sitt sunda förnuft. Det har hjälpt många människor genom åren.
Metoo-rörelsen kom in i våra medvetanden med buller och bång. En rätt skaplig idé, om att ställa manliga (eller varför inte också kvinnliga) inför domstolsskranket, efter trakasserier av sexuell art. Det dröjde inte länge innan berättelserna började strömma in. Hela 14 000 kvinnor kom att höra av sig, strax efter att uppropet gått ut. Det började snabbt att pekas ut de män som gått över gränsen, dvs att i akt och mening sexuellt ofreda oskyldiga kvinnor. Bra så länge!
Men, frågan var då; kunde man då lita på att allt det som sades var ren sanning? Joo, ropade alla förespråkare för metoo-rörelsen. Hemma i Sverige så gick en antal svenska skådespelerskor ut, och med allvarsam min spelade de ut hela sitt register. Jag minns speciellt regissören Susanne Osten, som tittade in i en kamera och skrek: REVOLUTION! Det var säkert många drabbade som kände så, just i det tillfället.
Nu vaknade även massmedia. På löpsedlar kunde man se bilder av män som påstods ha sextrakasserat och våldtagit. En av dem var Martin Timell. Efter nån vecka så kom ett nytt ansikte upp på löpen: Lasse Kronér. Även regissören Ulf Malmros blev anklagad. "Mitt liv är förstört", sa han. I Malmros fall, så blev han utpekad av en dam som enligt utsago hade blivit våldtagen ca 30 år tidigare. "Omöjligt" sa Malmros. "Vi hade visserligen sex, men nån våldtäkt var det absolut inte".
Leif Silbersky, var i ett tidigt skede ute och varnade för risken att offentliggöra namn och identitet på de män som så burdust hängdes ut i media. Det dröjde inte länge innan den folkkäre Ingvar Oldsberg också föll. Även AB-krönikören Staffan Heimersson, "råkade" skriva en krönika, där han starkt kritiserade metoo-anhängarnas sätt att peka ut män i parti och minut, utan någon inblandning av rättsväsendet.
En av de män som metoo-anhängarna fokuserade på, var Benny Fredriksson, chef och regissör på Stadsteatern i Stockholm. Han beskrevs som hårdhudad i sitt sätt att arbeta. De 17 mars 2018, tog han sitt liv.
På facebook, brukar man efterlysa trovärda källor till de historier som dyker upp då och då. Man varnar för de Fake news, som brukar förekomma. I fallet med metoo, så har ännu ingen ens brytt sig om detta. Man sväljer allt! Jag ska avsluta med ett citat av Janne Josefsson, angående den här debatten. "I fallet med metoo, så har etiken varit som bortblåst".
Roger Lindqvist
Kommentarer
Trackback
