Ove Gad, konserverar konstverk /1991
Ove arbetar med att reparera en målning. Gammal färg skrapas och tvättas bort, en ny grund läggs. Därefter återstår det svåra att restaurera konstverket så att "lagningen" syns så litet som möjligt. Färg och form måste passa in i ursprungsbilden.
- Folk borde vara mer rädda om sina konstverk!
Det säger Ove Gad, pensionerad bildlärare, före detta sportflygaren och fortfarande aktiv fritidsfiskare och konstnär.
Nu har han även väckt liv i en slumrande passion: att restaurera gamla konstverk.
För det var egentligen där det började. Vid sidan om aktivt konstnärskap, lärde han sig den svåra konsten att restaurera äldre konstverk. Ove for till Dresden för att lära sig hantverket från grunden.
Tyska lärare borgade för noggrannhet från grunden. För fusk och skoj, förekommer även här.
- Oj, oj, vad jag har sett många kosntiga restaureringar, några utförda av sådana som var konservator till yrket, berättar Ove och visar en tjock pärm med förteckning över konstverk som han utfört.
¤ GODS OCH HERRESÄTEN
- Under en period på tidigt 1950-tal åkte jag runt till gods och herresäten i Uppslabygden. Det var Salsta slott utanför Tierp och Skokloster med mycket stora samlingar av 1600- och 1700-talskonst.
Just Salsta innehåller en stor porträttsamling och där tillbringade Ove åtskilliga timmar för att restaurera gamla kosntverk.
- Varje tavla hade sina överraskningar. En målning saknade signatur och det spekulerades väldigt vem som var konstnären. Jag skrapade försiktigt på en lans och mycker riktigt därunder döljde sig konstnärens signatur, Mevleren, en stridsbild från 1647.
Det är märkligt att läsa intygen som Ove samlat på sig. Många är handskrivna i märkvärdigt och sirlig stil och undertecknade av grevar och baroner - allt påminner om en tid som idag känns oändligt avlägsen.
¤ ÖVERRASKNINGAR
- Rutger von Essen huserade på Skokloster på den tiden. Idag är det ett mycket välbesökt museum - där finns en stor samling veteranbilar.
Att restaurera en 1600-talsmålning kan bjuda på många fallgropar och överraskningar. Jobbet inleds med att fernissan tvättas bort, sedan arbetar man sig ner skikt för skikt ner till originalfärgen.
- Visst förekommer det en del hyss-hyss i den här branschen med hemliga recept och sådant. Jag gör så att jag lägger en ny grund innan jag fyller ut målningen. Om någon konservator i framtiden inte gillar vad jag gjort, är det lätt att skrapa bort mitt inlägg och måla en ny.
En detaljbild av pensel och hand. Arbetet med att restaurera gamla konstverk kräver goda kunskaper, stilkänsla och säker hand.
¤ RIK ORNAMENTIK
Ove Gad är precis färdig med att reparera en stor och pampig spegel som en Luleå-dam kom över för en tid sedan. Glaset är handslipat och spegeln riktigt gnistrar - Ove har lagat ornamentiken.
- Ett ganska lätt jobb. I princip finns det inga hopplösa fall och jag tycker faktiskt det är litet konstigt att intresset för tavelkonservering är så litet i Norrbotten.
När Ove kom till Norrbotten för tjugofem år sedan erbjöd han sina tjänster till bl a museer.
- Jag har inte fått något gensvar, tyvärr.
¤ SORGLIGA EXEMPEL
- Det borde finnas otroligt mycket att göra som konservator i Norrbotten. Jag har sett många sorgerliga exempel på gamla möbler där man farit fram väldigt hårdhänt. Det var ju en tid när det var modernt att avluta gamla trämöbler, fernissa eller lacka - där rök säkert många fina allmogemålningar.
- I stället borde man självfallet återskapa original med tidsenlig färg och teknik. Strukturerna måste stämma. Dessutom kan man ju se rent krasst ekonomiskt på det. En möbel i originalskick är långt mer värd än en avlutad modernisering.
¤ RÖNTGEN OCH INFRALJUS
Numera använder sig konservatörer av modern teknik för att komma underfund om vad som kan dölja sig under ytskiktet. Röntgen och infraröd genomlysning avslöjar hur konstnären byggt upp sin bild. Men själva tavelkonserveringen kommer att förbli ett hantverk.
-------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ torsdagen den 28 februari 1991
text Ivar Johansson foto Nils Ögren
OVE GAD, var som jag tidigare sagt, teckningslärare i Hortlax Centralskola 1962 fram till sin pensionering. Han ledde en konstgrupp i skolan där jag var med som enda kille. Han ordnade så att vi fick åka till Luleå för att träffa skådespelaren Georg Fant, som då var chef på Norrbottens-Teatern. Ove var en bra lärare, jag såg honom aldrig arg och upprörd. Jag trivdes på hans lektioner. Han gav mig en fyra i mitt betyg vad gällde teckning. Detsamma vad gällde musik där Sten Westling var lärare. Han gav mig också en fyra. En klar fyra fick jag även i svenska. De övriga ämnena ska vi inte prata om. Roger.
Kommentarer
Trackback
