Kyrkogårdsbesök
Det finns många bortglömda människor, vissa är glömda mitt under sin livsvandring, andra är bortglömda i döden. När jag var barn fanns en dam som jämt brukade ge mig ett vänligt leende. En dag såg jag hennes dödsannons i tidningen. Det gick många år, när jag en dag gjorde upptäckten att hennes sista vilorum var totalt bortglömt. Hennes namn var skymt av de ogräs som växte sig högt, inga blommor, inget tecken på att någon brydde sig.
Det var då som jag beslutade att upphäva hennes bortglömdhet. Sagt och gjort, jag böjde mig ner och plockade bort den fastväxta mossan, och högen av dött gräs som vuxit sig alltför stort och starkt. Samtidigt såg jag hennes varma och vänliga leende framför mig, det där leendet som jag möttes av när vi råkade varandra. Hon var i denna stund inte längre bortglömd, hon var med andra ord ihågkommen.
Roger Lindqvist
Kommentarer
Trackback
