Rolf Åhmans
Hej Roger ! Det måste varit kul att spela i en orkester i så många år , för mig blev det bara en dröm tyvärr , njuter däremot av att höra andra som spelar och sjunger. En sak jag funderat över är det här med medhörning , jag har ju sett hela 2000-talet att sångare/sångerskor har en liten snäcka i örat där dom hör sin egen röst om jag fattat rätt. Innan dess hade man tydligen monitors riktade mot sångaren på scenen för medhörningens skull , har kollat lite på Youtube , verkar som dessa monitors kom på 70-talet. Frågan är hur gjorde man innan ??? Hade man ingen medhörning ?? var kanske förstärkarna på 50 o 60 talet inte så kraftfulla så att sångaren kunde höra sin röst ? Eller var det helt enkelt så , att det ställdes högre krav förr på sångaren/sångerskan ? Att det gällde att ha en vokalist som var ytterst tonsäker.
Lite funderingar i en 62-årig skalle.
mvh Tomas
Hej Tomas!
När jag som 15-åring började spela ute 1972-73 så fanns det ingen medhörning i min första orkester. Medhörningen, eller "skvaller" som vi också brukade säga blev alltmer nödvändig. I Rolf Åhmans så sjöng vi alla medlemmar. Då var det viktigt att kunna höra sin egen röst. Det var som du nämner en "låda" som stod riktade mot musikanten ifråga. Idag så har man medhörningen direkt i sina öron. Ibland använde jag hörlurar. En av killarna i det andra bandet jag spelar med, Joe´s Combo har just varit ute på turné med Emil Assergård som medverkade i Bingolotto för ett bra tag sedan. Gustaf vår keyboardkille är med i Emils kompband. Där har man öronsnäckor som är gjutna precis efter personen ifråga. Gustaf tycker dock att det blir inte samma känsla. Mvh Roger
Tack för svaret ! Man fick alltså klara sig utan medhörning före ca 1970. Har ju sett the Beatles spela live tex i det klassiska Drop-in från Sverige , där har dom definitivt inga monitors.
Mvh Tomas
