Då blev jag rädd
Torsdagen den 30 maj 2013 kl. 13:30 stod jag parkerad med min Volvo utanfär Hälsocentralen i Hortlax. Elisabeth hade ett ärende på Apoteket. Plötsligt så kommer ett vitt fordon och parkerar på den andra sidan mitt emot mig. En ung mamma samt en liten kille i 4-5-årsåldern öppnar bakdörren och kliver ut. Samtidigt så kommer chauffören också ut med bestämda steg. I passagerarstolen inne i bilen sitter en man. Det var varmt den här dagen, så jag hade sidorutan öppen.
Plötsligt börjar mannen som är utanför bilen att skrika åt kvinnan med barnet. Den lilla pojken börjar gråta. Den arga mannen, är som jag förstår kvinnans make. När han skriker som mest tar han fram en svart babykorg, som ses på bilden. Efter nån sekund så kastar han korgen med all sin kraft så den tar mark på den grässlänt som finns ett antal meter längre ner mot bilparkeringen. Då blir jag rädd. Jag trodde att det satt ett litet barn i den svarta korgen. Kvinnan ryggar tillbaka, och just i den stunden ser jag att hon håller en liten bebis i sin famn. Tur var väl det.
Mannen fortsätter att vara högljudd och aggressiv. Den lilla killen gråter högljutt och söker sin mammas ena hand. Så småningom så slänger sig mannen in i sin bil och åker därifrån med en rivstart. När bilen passerar mig kastar han en arg blick mot mig. De två männen var båda utlänningar. Jag skyndar mig ut ur bilen och går fram till mamman med sina två barn. Jag frågar hur hon mår. Hon svarar att allt är Ok. Hon hämtar den svarta korgen och ställer den vid sidan av entrédörren. Efter en stund rusar en anställd vid Hälsocentralen ut och kommer till mig där jag sitter i bilen. Hon säger att hon hade sett allt som hände, och blev lika skräckslagen som mig när mannen under ett vrål kastade babyns stol långt ner mot parkeringen.
Hon berömmer mig och tycker att jag uppvisat civilt kurage i och med att jag brydde mig. Det har passerat drygt sex år sedan händelsen, men jag brukar tänka på det som hände de gånger jag har vägarna förbi på Hälsocentralen. Jag glömmer inte heller den vettskrämda lilla killen och hans mamma.
Roger
Kommentarer
Trackback
