Lars-Erik
Det är 47 år sedan jag mötte Lars-Erik "Lasse" Wikström för första gången. Lasse och hans bror Stig hade en orkester "Lasses" som spelade kultislåtar på olika tillställningar i Piteå med omnejd. Lasse bodde då tillsammans med familjen i en lägenhet på Hortlaxvägen. Jag var 15 år och fick via en släkting till bröderna Wikström en förfrågan om jag ville spela trummor i deras band. Jag tackade ja, och åkte tillsammans med Lasse till Annelund i Piteå där Stig bodde. Där fick jag visa vad jag kunde. Jag blev antagen på momangen.
Lasse spelade på sin röda gitarr och sjöng några Sven-Ingvars-låtar. En av dem minns jag väl: "Skolfröken Nilsson". Nu blev min tid i Lasses inte så lång. Sommaren 1973 fick jag ett anbud av John Harrys från Älvsbyn som jag inte kunde tacka nej till. Trots de ca sex månaderna så har jag rika minnen av den här perioden. Stig är borta sedan några år, nu är Lars-Erik också borta.
Vila nu i frid, bästa Lars-Erik!
Roger
Kommentarer
Trackback
