Upprördheten nr 2.
Jag fortsätter i upprördhetens tecken. Igår läste jag om en utländsk familj, beståenda av mamma pappa och barn. Vad som gjorde mig så in i bomben upprörd var att trots att familjen integrerats och funnit sin plats i det svenska samhället, så skulle de utvisas. Detta på grund av en bagatell i mina ögon. Det här är inte det första fallet. Säkert inte det sista. Hur baklänges tänker man egentligen? Tur att jag har mina blodtryckstabletter inom räckhåll.
Roger.
Kommentarer
Trackback
