Min skog
Min skog är den inte. Men eftersom jag är uppvuxen med den i min absoluta närhet, så känns den på nåt sätt som min egen privata. När jag var barn så brukade min mor gå med mig i barnvagnen på de slingriga stigarna om somrarna när det var dags för lite sömn. Samma gjorde vi med våra tre söner, Andreas, f. 1982, Robert, f. 1984 och Daniel, f. 1987. Här har jag lekt med mina kompisar som barn. Samma har sönerna gjort. Eftersom vårt nya barnbarn Mateo bor på samma plats som sina farföräldrar en gång gjorde, så är jag rätt så säker på att skogen även blir Mateos.
Tyvärr så gick många tallar till spillo under en storm för några år sedan. Idag lyser det glest när jag går "min" väg genom min barndoms skog.
Kommentarer
Trackback
