Dårhuset
Det har hänt många omvälvande saker både härhemma som i den stora världen de senaste åren. Skulle jag nämna allt, då skulle den här bloggen inte räcka till. En dag för några år sedan väcktes jag abrupt upp ur min tillvaro. Allt som jag hade trott på rasade som ett korthus sönder och samman. Liberalernas Ungdomsförbund gjorde ett uttalande om att det inte skulle vara straffbart att ha sex med avlidna människor.
Det var då jag insåg att jag levde i ett dårhus. Galenskaperna avlöste varandra. Plötsligt så stod en 17-årig sångerska och spydde sin galla över vita medelålders män. "Hoppas alla vita män dör en våldsam död". Massmedia höll henne under armarna och skrev spaltmil om hennes förträfflighet i sina artiklar. En annan ung tonårstjej, vars politiska hemvist fanns i SSU:s ungdomsförbund, deklarerade ungefär samma sak: "Jag hatar alla män".
Plötsligt var det helt legalt att önska alla vita män ond bråd död. Feministerna eldade på med önskan om att utrota alla män, speciellt den grupp av män som jag tillhörde. Dårhuskänslan växte sig starkare. En dag så läste jag en stor svart rubrik om skådespelaren Tom Hanks. Jag trodde en kort stund att han hade mördat någon, tills jag fick se den verkliga anledningen. Han tog för stor plats där han satt på sitt säte i en tunnelbanevagn på väg till sitt jobb.
En politiker inom FI kom med ett för henne briljant förslag: "Förbjud alla vita män att besöka restauranger". Hon var inte nådig i sin bitterhet, hon eldade på med: "Om en man ser en kvinna sitta och amma på en offentlig plats, och mannen tittar på henne, så borde han dömas för våldtäkt". Det var själva droppen som fick åtminstone min bägare att rinna över. Det var då jag skrev en insändare i lokaltidningen. Inte för att det skulle hjälpa en vilsen FI-politiker att sansa sig, men det hjälpte i alla fall mig en koer stund.
Jag lever fortfarande kvar i ett dårhus. Men hoppet finns att dårhusets låsta grindar en dag skall öppnas på vid gavel och att jag i den stunden skall rusa ut i friheten. Jag börjar bli less nu. Riktigt less.
Roger.
Kommentarer
Trackback
