Det börjar bli en aning tjatigt
Det började i 1:a klass 1964. Historielektionerna om Hitler och det andra världskriget. Det fortsatte fram till 9:e klass i grundskolan. Den statliga televisionen visade dokumentärfilmer hur kriget började så även hur och när det slutade. Samt dess eftermäle med bl a Nürnbergrättegången 1946. Hitlers ondska var ständigt närvarande. Det var hemskt, det tycker jag, även än i dag 2021. Men det var alltför enögt skildrat. Medan våra många kanaler fortsätter med idag färglagda filmer om andra världskriget, så fattas det ju något i den här historien. Den kommunistiska delen talas det aldrig om. Det Stalin gjorde var ju ännu värre om man nu ska basera det på antalet döda. Varför fortsätter alla dessa kanaler att spy ut historierna om despoten Hitler när man inte ens törs nudda vid det kommunistiska helvetet och dessa fruktansvärda ondska? Varför? Ibland vill jag bara skratta åt eländet. Kan svaret på den frågan vara så enkel att de män och kvinnor som ansvarar för svensk media själva är kommunister?
Janne Josefsson har ju faktiskt gett den här frågan ett svar: Jo, den största delen av dem som arbetar inom media röstar vänster. Man är alltså part i målet. Man driver sin egen agenda. Tänk då på alla de stackare som hjärntvättas utan att veta om det. En ruskig tanke i ett land som skryter om sin yttrandefrihet och demokrati. Idag kallas alla som har en annan syn än den vänstra för nazister och fascister. Ett sätt att skrämma oliktänkande till tystnad. Det är ju de oliktänkande som vi har hjälpt genom åren. Vi har ju förbannat alla de länder som behandlat oliktänkande som djur genom att kasta dem i fängelse. Ryssland är ett exempel. Våra egna oliktänkande i Sverige då, hur gör vi med dem? Jo, vi förlöjligar dem och kallar dem som jag tidigare sa som fascister. Hur kunde det bli så här fel?
Roger Lindqvist.
Kommentarer
Trackback
