En blick i backspegeln
I 12 år har jag skrivit på min blogg. Men vem är det då som läser den? En del har gett sig tillkänna, men den övriga delen då? Det finns läsare i olika länder. En hel del i USA. I Frankrike, Thailand, Norge, Finland, Danmark, Polen m fl. Men det finns ytterligare läsare i Sverige. Det känns ibland som att publicera saker rakt ut i tomma luften. Några får jag respons på, medan andra går spårlöst förbi. En konstig känsla.
Det har varit många släktbilder på sistone, det finns en tanke bakom det. Under kategorin släkthistorier samlar jag allt som rör min släkt. Tanken som jag nämnde hur tänker jag? Jo, en dag är jag borta. En dag kanske barn eller barnbarn blir nyfikna på sin egen historia. Då är det en hjälp på traven, hoppas jag, med att visa bilder och där berätta om personer, om händelser om kuriosa saker. Som t. ex när jag häromsistens berättade om den första tvättmaskinen vi hade. Vem som hade sålt den osv. Eller när jag berättar om min morfar Sanfrid. Om mina föräldrar. Det är guld värt att upptäcka en bild och en förklaring till denna som du och jag har anknytning till.
När barnbarnet Max sov över hos oss för ett tag sedan så visade han på bilder som han hade hittat på nätet. Alla bilderna av honom och hans kusiner fanns på bloggen. Han tyckte det var kul. Alla behöver vi en historia hur det hela ligger till, även om många är hur ointresserade som helst. Men det kan komma en dag då ointresset övergår till ett intresse. Jag samlar på minnen. Man ska se framåt brukar det heta. Helt rätt. Men utan en blick i backspegeln blir det som en födelsedagstårta utan ljus. Eller en bil utan hjul. Det är min fasta övertygelse. Det viktiga är också att berätta medan minnet fortfarande finns kvar. Vem vet hur länge jag kan minnas?
Min pappa drabbades av Alzheimers när han var i 75-76-årsåldern. Inom loppet av nåt år hade han tappat allt. Hans en gång så fina minne var borta. Min mamma drabbades av en demenssjukdom i början av 80-årsåldern. En hög ålder visserligen men tragiskt ändå. Därför gäller det att ta tillvara det som ännu finns i behåll. Därför tänker jag fortsätta att dokumentera. Medan tid finnes.
Roger.
Kommentarer
Postat av: Ingrid Lindgren
Hej Roger!
Jag läser din blogg varje dag. Jag tycker det är intressant. Det du skriver om din släkt är en guldgruva för en släktforskare. Då man är gammal, som jag, är det roligt att se tvättmaskiner och teveapparater från förr. Kommer ihåg då jag stod utanför ett skyltfönster och tittade på tv. Det var i Luleå i början på 60-talet,
Postat av: Roger
Hej Ingrid!
Tack för att du hörde av dig. Tack för att du besöker bloggen. Jag har ju ett stort historieintresse, och försöker att dokumentera min historia så gott som det nu går.
Mvh Roger.
Trackback
