Hjärtinfarkt!
Så hände det som bara händer andra. Trodde jag.
Som en blixt från klar himmel drabbades jag också. Mycket värk, mycket vånda så kom den där tyngden över mitt bröst.
Själv så trodde jag stenhårt på en inflammation som jag drabbades av 2014 strax innan en resa till Gran Canaria. Symtonen kändes ungefär densamma. Det var inte förrän nu i söndags som jag förstod att det var riktigt illa.
När den kvinnliga läkaren böjde sig fram mot mig på lasaretts akutmottgning och sa att jag skulle omedelbart till hjärtintensiven i Sunderbyn, då kom verkligheten ifatt mig. Sedan gick allt som på räls. Man stod och väntade på mig när jag kom in. Jag fick på en bildskärm följa in i mitt eget inre universum. Livets träd hade på en av sina grenar slutat att fungera. Den kvinnliga läkaren i Sunderbyn, eller jag vill nog kalla henne för en människa med en ängels egenskaper.
Så småningom så hade grenen på livets träd reparerats. Det blev några dagar på en sjukhusavdelning hemma i Piteå. Nu sitter jag här med huvudet fyllt med tankar. Tacksamma tankar. När det var som värst så kom tanken över mig, att jag kanske dör och jag hinner inte ringa hem till Elisabeth och sönerna.
Nu är jag hemma. Det är den största förmögenheten.
Roger.
Kommentarer
Postat av: Arne
Samma sak hände mig i somras. Skillnaden är att jag har varit rökare sen 1967 och att du aldrig tagit ett bloss om jag minns rätt.
God bättring tillönskas.
Postat av: Roger
Tack Arne!
Trackback
