Den sista färden
Under en blommig parasoll, satt han och inväntade döden.
Det var den sista sommaren, den absolut sista i hans liv. Ett brokigt och händelserikt liv, som han gladeligen såg tillbaka på. Det fanns inget av bitterhet i hans sinne. Han var sedan födseln utrustad med ett glatt och positivt kynne. En gåva, som hans mor brukade säga när han ibland stod inför vissa av livets naturliga motgångar.
De ådriga händernas darrningar, blev märkbar när han förde kaffekoppen till sin mun och drack sörplande den så åtråvärda skvätten. En vind tog tag i en vit servett som låg på bordet. Han kunde inte låta bli att skratta högt när den flög iväg likt en vinglös liten fågel upp mot den sommarblå himlen.
Samma natt rörde dödens hand vid hans bröst. Vad som hände vet ingen. Det var bara döden och den gamle som möttes. Helt utan kamp gled han iväg på den dimbeslöjda sista resan. In i en för oss okänd värld. I dödsögonblicket öppnades hans ögon. Precis som om han inte ville missa den mest spännande händelsen i sitt långa jordiska liv. Det var den sista färden utan returbiljett.
ROGER LINDQVIST
Kommentarer
Trackback
