När livet höll på att ta slut
Det var sommaren 1964 som livet tog en otäck vändning, mitt i all lek och stoj. Jag fullkomligt älskade att bada. Den här aktuella dagen hälsade vi på hos en av mina mostrar som hade en stuga i Båtvik i Västerbotten. Jag kunde gå så långt ut i vattnet som helst, den här dagen hamnade jag under ytan och blev liggande där. Tur i oturen var att min egen far upptäckte det. Han var längre ut i vattnet. Han sprang för livet och tog mig i sina starka armar och lyfte upp mig. Det var nära, mycket nära. Pappa var både upprörd och rädd. Den här soliga sommardagen hade kunnat bli min allra sista. Samma höst började jag i 1:a klass.
Kommentarer
Trackback
