Dag Hammarskjöld
FN:s Generalsekreterare, avbildad av mig i ett kollegieblock året 1969. Jag var inne i en period då jag tecknade väldigt mycket. Det var som att gå in i en annan värld, där allt runt omkring inte existerade. Det var jag, ett papper och min penna. Likadant var det när jag satt uppe i mitt pojkrum och spelade trummor. Då fanns ingenting annat. Jag trivdes med att hålla på med konstnärliga ting. Det var mitt sätt att uttrycka mig. I samma veva började jag även fotografera. När jag såg de färdiga bilderna så kom skrivandet in i bilden. Jag var nog smått förfärlig i vissa skolämnen. I andra mycket bättre. Jag hade betydligt lättare för mig när det gällde musik, teckning, svenska och foto & filmkunskap, som jag hade i skolan med en känd fotograf från Piteå. Jag var även med i en konstgrupp i skolan. Valet att vara pryoelev på Piteå-Tidningen var nog en vink av att jag fascinerades av det som hände på en tidning. I vuxen ålder så var det en journalist som kontaktade mig och tyckte att det skulle varit toppen om jag hade valt journalistyrket. Men nu är det för sent.
Kommentarer
Trackback
