Att bli gammal...
Mamma och pappa en sommar för länge sen.
Alla blir inte gamla. Tyvärr. Många dör alltför unga. Livet är en gåva till oss alla. Men det kan hända både trevliga som otrevliga saker efter livsvägen. Mina föräldrar är inget undantag. Jag tycker ändå att de fick ett mycket bra liv båda två. Men det fanns sjukdomar på vägen. Pappa fick diagnosen Alzheimer vid 75-76-årsålder. Rätt sent i livet alltså. Han dog vid 82-år fyllda. Mamma var "klar" fram till ca fyllda 82 år. Hon fick en slags naturlig smak av demens.
Jag såg hur pappa började förvandlas mer och mer. Så jag tog saken i egna händer med hjälp av Elisabeth. Det var vi två som hjälptes åt. Jag beslutade att pappa var klar att flytta till ett äldreboende. Året innan hade jag även hjälpt pappas bror Sven med flytt till Hortlaxgården. Men oj vad jag fick kämpa. Sven ville inte bo kvar i sitt ensamma hus. Han ramlade också. Det var då jag plockade fram skinnet på min näsa. Så småningom så fick han plats. Sven gick bort 2004.
Det var jag och Elisabeth som ombesörjde flytten för pappa. Även det rent praktiska. I samma veva drabbades jag av lungsjukdom. Orken blev sämre och sämre. Mitt under detta åkte jag och köpte pappa en ny TV i Luleå. Jag minns att det var tungt att bära den där TV:n uppför trapporna. Den natten kunde jag inte sova. Jag hostade blod i massor. Men pappa kom i första rummet. Tur att jag hade Elisabeth. När det var som mest jobbigt ringde man från Thorax i Umeå och sa att jag med stor säkerhet hade en lungcancer. Hela höger lunga var ansatt av tumören.
De gånger jag orkade var jag hos pappa. Jag hade även mamma att tänka på. Gud gav mig en god hustru med namnet Elisabeth. Hon ställde upp på det hon kunde. Inflyttningen blev i början av januari 2005. Så småningom åkte jag in för operation i Umeå. Man tog bort en större del av höger lunga. Men det var inte cancer. Men jag fick ändå gå på koll i 3-4 år vid sjukhuset i Sunderbyn.
Pappa blev sämre för varje dag. Lördagen den 4 juni 2005 klockan 20.45 somnade han in, med familjen runt omkring sig.
---------------------------------------------------------
Sommaren 2012 sålde vi vårt hus. I samma veva skulle mamma flytta in på samma äldreboende som pappa. Jag och Elisabeth skulle flytta till en lägenhet i Hortlax. Det blev alltså två flyttningar som krockade. Vi hade fullt upp. Vi körde mammas flyttlass en stund, för att nästa stund köra vårt eget flyttlass. Det var rörigt och vi var trötta. Hade det varit idag hade vi inte orkat. Men vi gjorde det allt för mammas skull. Min mor blev kvar på boendet fram till den 19 februari 2018. Den kvällen satt jag och mina två söner Andreas och Daniel och höll hennes hand. Robert kunde inte vara med. Hon somnade lugnt och stilla. Älskade mamma. Deras respektive begravningar skötte vi också om. Jag tänker ofta på dem. Jag och Elisabeth sköter även om deras grav, naturligtvis. Vi sköter även om farbror Sven och Elmas grav.
ROGER LINDQVIST.
Kommentarer
Trackback
